Akademisk eftertanke och hetsig dagsdebatt

Häromveckan var jag på ett lunchseminarium anordnat av vk.se och HUMlab på universitetet om internet och nya medivanor.

Varje gång jag besöker ett seminarium eller en föreläsning på universitetet slår det mig att jag borde vara där oftare.

Man glömmer eller missar lätt vilket utbud av intressanta diskussioner, öppna även för allmänheten, som erbjuds.

Den akademiska världen både skyndar runt nästa krök och dröjer vid våra gamla fotspår.
Oavsett om man vill ta kliv framåt och kisa med ögonen mot det som kanske väntar eller ta kliv bakåt och förstå en bakgrund eller sammanhang, så är den akademiska världen en bubblande gryta av infall, försök, utkast och resultat.

När jag var student och senare doktorand längtade jag ibland till en verksamhet där det gick snabbare.
Vägen till publicering och redovisning av tankar, analyser och ståndpunkter, kände jag, borde vara kortare.
Jag ville gå fram på nät och slår på volley. Jag ville se dagens hets och senaste nytt färga av sig lite mer direkt på arbetet.

Att koncentrera sig på bara ett par aspekter och låta analysen borra djupt på bara ett par ställen är tålamodsprövande när man också själv vill vara en del av händelser och debatter.
Och det är så lätt att missa helheten, bli blind för resten av landskapet, framstå som helt ouppdaterad och eftersläpande.

Nu när jag får önskan om snabbhet och svävande på ytan tillfredställd varje dag i övermått längtar jag förstås tillbaka till en verksamhet där pressen – ibland reell, ibland inbillad – är mindre på att publicera redan nästa dag.

Jag vill inte, tänker jag ibland när deadlinen närmar sig, oavsett läge störta fram på nät och förväntas ha en åsikt omedelbart om det mesta, som hade jag redan i detalj förutsett dagens nyhetsflöde för flera veckor sedan och hunnit förbereda mig.

Surfar man bara på ytan påverkar man inte de djupare strömmarna och missar lätt, i ögonblickets rus och med stänken från en saltig debatt i ansiktet, den långsiktiga utvecklingen, frågorna som bryter mönstret och visar på överraskande sammanhang.

Den akademiska världen är, och bör vara, full av människor som avstår från en del surfande för att istället senare kunna komma med tyngre inlägg efter att ha vänt på en frågeställning ett par gånger till eller sökt i ett material utan avsikt att snabbt hitta det som lätt låter sig dramatiseras på en tidningssida.

Idealet är naturligtvis när båda sätten att analysera samhället och delta i den övergripande opinionsbildningen finns med i debatten.

Kanske är det därför som tillställningar där doktorander och forskare möter aktörer från det omgivande samhället blir så givande.
När de anpassar sig till varandras tempo når diskussionerna ofta som allra längst.