Hur förs den politiska debatten i Umeå?

I dagens huvudledare fortsätter vi diskussionen om hur Umeå styrs.

En aspekt som inte ska underskattas är hur den politiska debatten förs i kommunen och vilka indirekta konsekvenser det får för Umeås övergripande utveckling och förhållningssätt till problem och utmaningar.

Huvudledaren slutar så här:

’En bidragande orsak till att Umeå börjar stå och stampa i det ögonblicket som nästa språng borde tas är också hur den politiska debatten förs inom kommunen.

Bristen på ordentlig opposition sedan valet gör att det offentliga samtalet i Umeå i stort blir tystare och mer räddhågset än det skulle behöva vara.

Samförståndsandan som man ofta hänvisar till – och som i grunden är positiv – blir allt oftare hämmande istället för kreativ när den inte förmår motverka bilden många har av ett lite grabbigt kärngäng i stadshuset.

Oppositionens invändningar riskerar att uppfattas som planlöst utspridda och osammanhängande, svåra för medborgarna att se ett mönster i. Då utmanas inte socialdemokraterna, då lyfter inte debatten, då vågar för få kliva fram och vidga diskussionen.

Förhoppningsvis kan fortsatt kritik utifrån stimulera nya tankar och nya grepp. Umeå står inför stora utmaningar, inte bara när det gäller att övertyga omvärlden om stadens nuvarande kvaliteter och förtjänster, exempelvis som kulturstad, utan också när det gäller att skapa förutsättningar för nästa framgångslyft.

Stagnation kommer aldrig i ett slag och med buller och bång. Den smyger sig på långsamt och glanslöst när nya idéer saknar utrymme, initiativ rinner ut i sanden och bara de med goda kontakter till makten mår riktigt bra och orkar hålla ut.’