Lars Forsell fick alltid språket att lätta trots tung last

Av , , Bli först att kommentera 0

Lars Forsell var en sådan där poet och författare som kunde få språket att lätta och segla i vilket väder som helst trots tung last.

Varje rad smånynnade.

Man blev nästan alltid glad, trots mycket allvar och vemod, av att läsa eller höra honom.

Och han var inte bara betydande som poet och dramatiker, utan också som förnyare av litteraturens förhållande till scenlivet och journalistiken, en obekymrad, fastän bekymrad, vandrare mellan genrer, scener och publiker.

För några år sedan sände Sveriges television en dokumentär om honom i två delar som var underbar.

Jag tittar på den då och då, det muntrar upp.

Min favoritdikt av Lars Forsell:

’Det är omöjligt säger du
och ändå är ni hos varandra
och när ni rör vid varandra
rör ni vid världen
och kanske värms den
och skäms lite
för att den aldrig kan röra vid er
och värma er som ni kan värma varandra.

I Zimbabwe
såg jag väldiga träd
som ger lagom ljus
och lagom skugga
och under dem sitter människor
förslavade
men som ni vid varandras sida
De styr världen
gemensamt
under trädets mast och mörkgröna segel
De styrande vet det
men säger: Det är omöjligt!

All kärlek bidar sin tid
och väntar ut själva omöjligheten
under det väldiga trädet’

Bli först att kommentera

Progg, sjuttiotalet och olika vägar till liberalismen

Av , , 1 kommentar 0

Mats Wiklund, som även skriver krönikor i VK, gör en rolig och vass betraktelse i Dagens Nyheter över hur proggen gjorde honom till liberal.

Inledningen på artikeln lockar till omedelbar läsning:

’I radioprogrammet ’Godmorgon världen’ meddelade krönikören Svante Weyler att 1970-talet är här igen. Insikten gjorde honom upplivad.
Själv kan jag meddela en avvikande uppfattning. En repris på 1970-talet önskar jag inte min värste ovän.’

Sådana här debatter gillar jag. Eftersom jag är född 1975 så har jag bara dagiserfarenheter från sjuttiotalet, men mycket av det som diskuteras hängde kvar i 1980-talets skola.

Några bra, frigörande saker: alla kan, alla får, man behöver inte vara bäst, man ska inte behöva buga för överheten och det behöver inte blir perfekt för att räknas. I den andan försöker jag att skriva.

Några eländiga, förfärliga saker: kollektivismen, jantelagen, alla måste, ingen bör avvika, individen är något som måste regleras och stramas åt och samhällsengagemang är lika med frassocialism.

Viljan att bekämpa just den jantelags-mentaliteten som dominerat alltför länge i Sverige var en av de saker som gjorde mig till liberal.

En annan viktig grund för min liberala hållning var en tidig förtjusning inför entreprenörskap och småföretagande, människor som förverkligar idéer och vågar satsa.

Att sådant är svårt i ett samhälle där individen ses som något negativt är givet.
Det har blivit mycket bättre i Sverige på den punkten de senaste decennierna, men mer finns att göra.

1 kommentar

Avskaffa den allmänna värnplikten

Av , , Bli först att kommentera 0

De senaste dagarna har vi ägnat huvudledarna åt försvarets framtid, anslagen och den allmänna värnplikten.

Ståndpunkten gällande värnplikten är att den bör avskaffas.

Bli först att kommentera

Nu börjar det hetta till

Av , , Bli först att kommentera 0

Det börjar hetta till ordentligt i demokraternas primärvalskampanj. ’Ordkrig mellan Obama och Clinton’ är rubriken på den här artikeln i Svenska Dagbladet.

Hittills har kandidaternas kampanjteam skött angreppen på motståndarna, men nu börjar alltså kandidaterna själva att distansera sig mer tydligt från varandra.

Det visar fördelen med den här typen av öppna processer inför val av partiers ledare (vilket en primärvalskampanj kanske kan liknas vid i någon mening).

Debatten hinner nå sakfrågor och ideologi innan valet sker, inte som i Sverige där en partiledare ofta väljs först, innan man hunnit diskutera vad partiet framöver överhuvudtaget vill stå för.

Bli först att kommentera

Tråkigt besked om skådespelare

Av , , Bli först att kommentera 0

En av de senaste årens bästa filmer är den tyska ’De andras liv’.

Tråkigt besked: skådespelaren Ulrich Mühe, som spelade Stasiofficeren Gerd Wiesler, har avlidit 54 år gammal.

Bli först att kommentera

En hemlighetsfull organisation

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag på förmiddagen deltog jag i en telefonkonferens arrangerad av Liberala Nyhetsbyrån, där journalisten Maciej Zaremba talade om FN:s misslyckande i Kosovo, ett ämne han bland annat behandlat i en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter.

Det blev en synnerligen intressant genomgång av problematiken i Kosovo.

Bland annat kallade Zaremba FN för ’den mest hemlighetsfulla organisation jag någonsin stött på.’

Bli först att kommentera

Förödmjukare eller kraftgivare?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns, sjunger Kristina från Duvemåla i en vädjan till Gud. Du måste finnas, du måste. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Det är en bra utgångspunkt för en diskussion om hur sammansatt en religiös hållning kan vara.

Är Kristinas vädjan en symbol för hur religionen kan binda, krympa och förödmjuka människor eller en symbol för hur religionen kan upprätthålla och stärka människor i svåra situationer?

Helen Sjöholm slutar sången i ett lätt rytande, trotsigt tonfall, som fångar tvetydigheten och rymmer båda tolkningssätten i en och samma avslutning.

En central frågeställning i debatten om tro och vetande är, förenklat uttryckt givetvis, huruvida religiös tro innebär en flykt undan från livet, en längtan till underdånighet och en nedvärdering av den enskilda människan eller en förhöjning av livet, ett sätt att orka stå upprätt?

Hur förhåller sig religiösa trossatser till humanism, rationalitet och kritiskt tänkande?

I nästa artikel om de här frågorna, och för att börja komma in mer rejält på de diskussioner som nu präglar samhällsdebatten igen, ska jag titta tillbaka på den tro och vetande-debatt som Ingemar Hedenius utlöste med sin bok "Tro och vetande" från 1949.

Bli först att kommentera

Tomtarna samlas i Köpenhamn

Av , , 1 kommentar 0

Rubriker kan ju tolkas olika…men den här är faktiskt bokstavlig.

Jag var alltid rädd för tomten som barn.

Inte för att jag trodde på honom, utan för att vuxna människor som klär ut sig i konstiga dräkter och talar med fånig röst skrämmer mig i största allmänhet, ännu i dag.

Förutom på teatern då förstås…

1 kommentar

Lyxproblem och gapskrattande kaffeautomat

Av , , Bli först att kommentera 0

Inget chokladkex efter lunchen har fått humöret att sjunka ordentligt, glömde att ta med det till jobbet i dag.

Meddelas endast så här.

Och på det temat noterar jag att Marcus Bohlin, ledarskribent på Sundsvalls Tidning, i ett blogginlägg tagit fasta på mitt resonemang om värdet av bra espresso i en stad och nu efterlyser: ’god espresso på pressbyrån som ligger typ två minuter från mitt rum.’

Jag måste säga att bristen på god espresso här i VK-huset ute på Västerslätt är trist permanent och tämligen akut.

En gång provade jag kaffeautomatens version – men när jag tryckte på knappen för espresso kom bara ett gapskratt ur innandömet, en dumstrut ner i koppen och en bild med ett hånflin i displayen.

Bli först att kommentera

Var går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 0

Man undrar ju, när man läser i slutdelen av den här artikeln, vad en del föräldrar anser att deras barn ska utsättas för, eller utsätta andra för, innan det är allvarligt och värt stora proportioner?

Bli först att kommentera