Maktkamp inom tyska socialdemokratin
Under de senaste veckorna har en maktkamp rasat inom den tyska socialdemokratin (SPD) mellan partiledaren Kurt Beck och vicekanslern och arbetsmarknadsministern Franz Müntefering.
Den är intressant även ur ett svensk perspektiv.
Det har på ytan handlat om en enskild sakfråga: hur länge äldre personer på arbetsmarknaden ska kunna få fullt arbetslöshetsstöd?
Kurt Beck vill gå partivänstern till mötes och göra reglerna mer generösa (även inom koalitionspartnern kristdemokraterna har krav framförts i samma riktning).
Franz Müntefering däremot hänvisar till studier som visar att de strängare reglerna lett till fler jobb och en bättre utveckling på arbetsmarknaden.
Kurt Beck, som haft opinionen på sin sida i frågan, har nu vunnit maktkampen sedan Müntefering gett med sig, utan att som många trodde hoppa av regeringen i protest.
Men den lilla sakfrågan har bara varit utgångspunkt för vad som egentligen är en uppgörelse kring hela arvet efter den tidigare rödgröna regeringens omstridda, tuffa reformagenda 2010.
Frågan det handlar om är hur socialdemokratin bör reagera på sina usla opinionssiffror och hotet från det nya samlade vänsterpartiet Die Linke under ledning av SPD:s tidigare ledare, superpopulisten Oskar Lafointaine – genom att hålla fast vid en del impopulära reformer som dock börjat ge resultat, eller anpassa sig till vad majoriteten av de egna medlemmarna önskar – mer av vänsterpolitik – även om det riskerar att störa den positiva jobbtillväxten?
Känns dilemmat igen? Kurt Beck har genom sin aktion stärkt sitt svaga anseende och sin vackliga ställning i partiet, men till priset av ifrågasatt trovärdighet.
För ett drygt år sedan när krav på generösare regler för äldre på arbetsmarknaden fördes fram från kristdemokratiskt håll var Beck mycket kritisk och krävde ett fasthållande av Agenda 2010. Nu har han ändrat sig, uppenbart mer av hänsyn till dåliga opinionssiffror än entydig övertygelse.
Det är troligt att Kurt Beck stärkt sina möjligheter att bli partiets kanslerkandidat inför 2009, men frågan är om socialdemokraterna kommer att hitta balansen i den hårda konkurrensen från Angela Merkels alltmer mittenbetonade kristdemokrater och det aggressiva vänsterpartiet.
De senaste veckornas drama inom socialdemokraterna är symboliskt för hur öppen, svårförutsägbar och lite rörig tysk inrikespolitik är för tillfället inför de kommande viktiga delstatsvalen.
