Veterantour för oförbätterliga valrörelserävar?

I en signerad text på dagens ledarsida gör jag en lite lättsammare betraktelse över avgångna politiker som inte kan hålla sig borta när valkampanjer hettar till:

’En veterantour för oförbätterliga valrörelserävar?

När skådespelare säger att de stått på scenen för sista gången brukar reaktionen från kollegorna bli: det där bryr vi oss inte om, det har de sagt så många gånger, kommer det bara rätt pjäs så…
Samma attityd bör man ha inför avgångna politiker – oförbätterliga valrörelserävar – som vid sin avgång lovar att hålla sig bort från framtida partipolitik. Det tror vi inte på, kommer det bara rätt kontrovers så…

Den ovanligt heta valrörelsen inför flera delstatsval i Tyskland och den pågående primärvalskampanjen i USA har de senaste veckorna bjudit många exempel på avgångna politiker som aldrig lär kunna sitta still med servetten i knäet och invänta slutresultatet när en valrörelse når kokpunkten på spisen där det händer.

I USA tänker man förstås först och främst på Bill Clinton. Han tar nu en allt större och mer aggressiv plats i Hillary Clintons kampanj; jag vet knappt vem jag kandiderar mot, utbrast Barack Obama i en debatt häromdagen.
Tidigare utrikesministern Madeleine Albright har synts på valmöten med Hillary Clinton. Tidigare presidentkandidaten John Kerry har hållit tal för Barack Obama.

Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder, som sedan sin avgång i mångas ögon diskrediterat sig genom tveksamma kontakter med ryska gas- och oljeintressen, dök för några veckor sedan plötsligt upp i socialdemokratiska SPD:s kampanj inför delstatsvalen i Hamburg.

Han gjorde det han kan allra bäst: höll ett "fullt ös, härligt med valrörelse och på dem bara-tal" som å ena sidan satte fart på hela SPD och begeistrade åhörarna men som å andra sidan helt överglänste SPD:s nuvarande ledargarde, för att inte tala om deras ministerpresidentkandidat i Hamburg Michael Naumann.

I delstaten Hessen där sittande ministerpresidenten Roland Koch (kristdemokratiska CDU) försöker vinna med hjälp av råpopulistiska utspel gjorde i måndags även tidigare utrikesministern Joschka Fischer comeback som valtalare för de gröna. Syftet: att få klämma åt ärkefienden Koch som Fischer legat i fejd med ända sedan sina egna dagar i Hessens delstatspolitik. Hans tal sög åt sig mediernas uppmärksamhet och gjorde samtidigt – vilket Fischer säkert inte beklagar – klart hur svårt hans efterträdare inom det gröna partiet har att profilera sig.
Smått legendariske Helmut Kohl (CDU), förbundskansler under 1980-1990-talen har i dagarna gjort uttalanden till stöd för Koch.

Det här är en logisk konsekvens av att många makthavare lämnar politiken i allt yngre åldrar.
Hur blir det med Göran Persson i nästa svenska valrörelse? Hur blir det med Tony Blair i nästa brittiska?
Om det här fortsätter måste man kanske införa en veterantour för avgångna, men ostoppbara valkampsånglok där de kan göra upp inbördes – som när det begav sig.’