Vilken ’skyline’ möter oss här om tio år?

Vilken skyline bjuder Ön på om tio år?

Vilken ’skyline’ möter älvflanören här om tio år?

Om man i dag går eller cyklar från Strömpilen, längs älven, i riktning in mot stan, betraktar man en väldigt vacker, lätt böljande naturvy. Om ett decennium kommer den sannolikt att se helt annorlunda ut – med resecentrum, nya hus på Öbacka strand, en ny stadsdel på Ön. Vyn kanske, i bästa fall, blir lika vacker – men i så fall av hela andra, urbana skäl.

När man står vid älven och tittar över mot Ön påminns man om vilken betydelse frågan har. Det inte är likgiltigt vad som byggs och framför allt hur det byggs – inte minst besluten om Ön kommer att prägla Umeås stadsbild, vad blicken möter från många utsiktspunkter.

Var, hur mycket och hur högt ska det byggas, i vilket material, hur ska transportfrågorna lösas? Allt det som har debatterats hittills och lär fortsätta att debatteras under året, har betydelse.

Det mesta – de politiska majoritetsförhållandena, inriktningen hittills och några ganska viktiga argument – talar för att den nya stadsdelen på Ön kommer att ha gå på höjden.

Om det blir beslutet kommer arkitekturen – valet av ’skyline’ – att bli ännu viktigare än om man hade byggt, låt säga, låga trähus.
Då hoppas jag, med tanke på hur mycket som står på spel, att man vågar göra något annorlunda och spännande, något som man vill betrakta även när naturvyn delvis försvinner, att man vågar gå ifrån allt som utstrålar trist, grå och tungsint standardförort.

Och så givetvis att man, om delar av Ön förvandlas till en ny stadsdel, satsar vad det kostar på att göra den till ett ekologiskt föredöme – att vi får se lösningar på olika planeringsproblem och energiproblem som gör det till ett besöksobjekt för framtida stadsplanerare, en ekostadsdel i viktiga avseenden.

Transportfrågan är förstås den de flesta talar om – blir det cykel- och gångbro för året runt bruk enbart, blir det någon form av spårvagn över älven, kommer en bilbro dock att bli nödvändig till slut för att förkorta restiden för den oundvikliga biltrafiken, är biltrafik överhuvudtaget ett miljöproblem om några decennier när biltillverkarna insett att det brådskar med nya tekniker och hur skulle det i så fall påverka våra estetiska bedömningar av biltrafik som stadsfenomen?

Även svaren på sådana frågorna kommer att ha stor betydelse för vilken blick som möter älvflanören och vilken känsla som boende och besökare inges när de rör sig längs älven, in mot eller ut ifrån de centrala delarna av staden.