Våra ideologiska utgångspunkter skiljer sig mycket starkt åt, men jag brukar uppskatta vänsterpartiets Tamara Spiric som en stridbar men saklig debattör, en av Umeåpolitikens bästa. Ibland, sällan men dock, är vi till och med överens.

Men i den här debatten tycker jag att hon hänger sig åt en mycket märklig debattstil.

Jag kritiserade på tisdagens ledarsida i en signerad text hur delar av vänsterpartierna i fullmäktige – i en debatt om starta eget-kurser – slängde oerhört föraktfulla glåpord mot sina motståndare och ljög ihop en påhittad fiendebild utifrån vilken de sedan tillskrev allianspartierna ondska och illasinnade, ohederliga syften, istället för att föra en saklig debatt i sansat tonfall.

Av andra politikerbloggar här på vk.se att döma var jag inte ensam om att uppfatta delar av vänsterns debattstil som stötande.

Jag har aldrig invänt mot att vänsterpartierna driver sin ideologiska linje med engagemang, jag har alltid bejakat det och sedan kritiserat deras linje i sak. En sådan debatt mellan olika ideologiska utgångspunkter är uppfriskande för den lokala demokrati som annars ofta är utpräglat pragmatisk.

Men den kan föras på ett seriöst sätt, även när avståndet mellan olika positioner är stort.

Jag kritiserade därför det måttlösa sätt på vilket delar av vänsterpartierna i fullmäktige försökte föra ner debatten på lägsta tänkbara nivå.
Jag kritiserade deras debatteknik att just undvika sakfrågan för att istället svartmåla och smutskasta alla meningsmotståndare som inte sluter upp bakom vänsterpartiernas politiska modeller.

Tamara Spirics har svarat på sin blogg, och – som om hon indirekt ville illustrera och bekräfta att min kritik var berättigad – fortsätter hon i precis samma stil och kallar mig nu för en förespråkare av totalitarism.

Tänk att ett förslag om starta eget-kurser (ett förslag jag för övrigt i min text inte tog ställning till) kan ge sådana associationer.

Förespråkare av totalitarism: efter ett tag tappar man ju lusten att ens svara, vilket jag tror är mångas reaktion i ett sådant debattklimat.

Någonstans blir det liksom meningslöst att ens försöka föra en vettig debatt när den ena sidan fortsätter att fantisera fritt och sedan kasta de värsta och grövsta invektiv den kan komma på mot meningsmotståndare – utan hänsyn till sakfråga, sanning eller proportioner.

Det är ett debattklimat där få står ut och där oliktänkande inte tolereras utan ska stämplas med smutsiga etiketter, ju groteskare desto bättre.
Det är ett ’om du inte är med oss så är du emot oss och om du är emot oss så representerar du ondskan i världen’-klimat.

Vid ett tillfälle – som vitt jag minns från fullmäktigedebatten – skedde ett övertramp mot vänstern, när en ledamot från ett alliansparti kallade vänsterpartiernas ståndpunkt för "stalinism".

Jag antar att Tamara Spiric, i så fall med rätta, tyckte att det var debatt på låg nivå.

Det var på den nivån som delar av vänstern befann sig under hela debatten och som Tamara Spiric i sin blogg fortsätter att försvara med sina glåpord.

Det är för mig obegripligt att en av Umeås skickligaste politiker inte inser det. Och om hon faktiskt inser det men kör på i samma stil ändå är det ännu tristare.

På dagens ledarsida har vi ett pro/kontra-moment om de olympiska spelen i Kina.

Hur ser det ut här om tio år?

Hur kommer denna vy att te sig om tio år? Etablerade Umeåbor ser förmodligen direkt var bilden är tagen, men de som likt mig är relativt unga i stan kan ju få gissa en stund.

Det här är en ganska intressant nyhet som visar att debattläget är mer öppet än det i förstone kan tyckas:

Mari-Ann Krantz, ordförande för tjänstemannafacket Unionen, invänder mot socialdemokraternas och LO:s resonemang att ett förstatligande av a-kassan slår undan benen på fackföreningsrörelsens möjlighet att behålla en hög organisationsgrad.

-Varje facklig organisation måste kunna klara sig på egna meriter, säger hon.

Det finns uppenbara problem med delar av miljöpartiets förslag, men det vore ett steg i rätt riktning om de här frågorna kunde diskuteras med större öppenhet för nytänkande från olika håll.

Att jag gillar citat och citatböcker är ingen hemlighet. Om det sedan är ett tecken på ett långsamt fall ner i intellektuell slöhet (orkar inte läsa ursprungsverken längre, utan bara korta utdrag) är förstås en annan fråga.

Hur som helst: dagens citat för min del, och jag kan inte bestämma mig om jag håller med eller inte, är från den danske fysikern Niels Bohr:

’Det finns två sorters sanningar: trivialiteter, där motsatsen uppenbarligen är orimlig, och djupa sanningar, som kännetecknas av att deras motsats också är en djup sanning.’

Den här boken av Eva Grundelius om centerpartiets förändringsprocess som VK skrev om på nyhetsplats häromdagen har lett till en del kommentarer.

Henrik Brors skriver om den i DN.

Henrik Sjöholm bloggar om den här.

Fredrick Federley bloggar om den här.

I går vad det fullmäktige i Umeå och i en kort signerad text på dagens ledarsida reagerar jag på delar av vänsterpartiernas mycket trista debattstil:

’Förakt och obalanserade glåpord i fullmäktige

Delar av Umeå-vänstern måste tyvärr ha slagit något slags rekord i obalanserade anklagelser, väderkvarnsfantasier och överdrifter i gårdagens fullmäktigedebatt angående allianspartiernas motion om starta eget-kurser för kommunanställda.

Man kan förvisso diskutera om det är kommunens uppgift att göra just det alliansen efterlyste i sin motion. Det skulle vänstern utifrån sina utgångspunkter kunna invända mot i sansat tonfall.

Men istället löpte enskilda fullmäktigeledamöter amok i utfall och glåpord helt bortkopplade från sakfrågan. Det fanns ingen hejd på konspirationsteorierna och föraktet mot oliktänkande.
Det är en tråkig och självgod debattstil som vänstern odlar – att ljuga ihop en fiendebild och sedan utifrån den tillskriva motståndare ondska.
Det har ingenting med pluralism och ett sakligt meningsutbyte att göra. Tänker de på vad de faktiskt säger?’

Vår huvudledare i dag handlar om miljöpartiet med anledning av deras förslag till obligatorisk a-kassa.

Uppdaterad: Det märks att de olympiska spelen i Kina närmar sig.

Frågan om hur omvärlden ska förhålla sig till evenemanget, och hur risken för att spelen urartar till ett propagandaspektakel kan minskas, debatteras flitigt.

Expressen ägnar sin ledare åt ämnet i dag: ’Nej till Bojkott’.

Anders Rönmark skriver i på Tidningens Ångermanlands liberala ledarsida: ”Visst ska vi till OS”.

Och Åsa Malmström skrev en krönika i Ljusnan häromdagen: ’Låt kungen och idrottarna åka’.

Två intressanta analyser av Hillary Clinton i Newsweek:

’Hillary Should Get Out Now: Clinton has only one shot – for Obama to trip so badly that he disqualifies’, av Jonathan Alter.

Och ’How They Have Lost: In Defeat, the Clintons are remarkably adept at picking up the pieces’, av Jonathan Darman.