Riv skiten nu

(Morgonens två korta politiska inhopp här på bloggen bryter visserligen min utlovade skrivpaus, men sedan lovar jag att gå tillbaka till foton, det triviala och det nördiga.)

Nej, rubriken syftar inte på parkeringsplatsen vid Kajen i Umeå, även om den skulle kunna göra det. Den är ett citat och syftar på Slussen i huvudstaden.

För om jag bodde kvar i Stockholm skulle jag helt dela denna inställning, här uttryckt av Jonas Morian. Hur man kan romantisera och av principiella skäl kan vilja bevara platser som Slussen (eller Sergels torg, även om det där kanske gradvis nu blir bättre) är för mig obegripligt.

Låta städer utvecklas, överraska, förändras och föra det urbana in i en spännande framtid – våga, utmana och satsa – tvinga den inte att klamra sig fast vid felbeslut från förr eller lösningar som med tiden spelat ut sin roll.

Bara för att något byggdes eller planeras på ett visst sätt för några decennier sedan och ser ut på ett visst sätt i dag betyder inte det att de lösningarna, de idéerna, den smaken och den stadsmiljön är liktydig med god livsmiljö, trygghet, identitet, förankring och djup tanke.

Man behöver inte vara för nya projekt, tycka om alla utkast till arkitektonisk utveckling eller omfamna alla idéer som dyker upp i städerna. Men när försiktighetsprincipen och ivern att bevara börjar bilda skyddsvakt kring uppenbara missförhållanden och djupa misslyckanden så har det gått för långt.