Om regeringens folkhälsopolitik skriver vi i en underledare i dag.

Asyl- och flyktingpolitiken är ämnet för dagens huvudledare.

Varför inte?

Det har blivit många naturbilder här på bloggen sedan jag började med lite bildbloggande. Här är en vinterbild från gatan där vi bodde i Berlin innan flytten till Umeå. Fotöljen stod där, så vitt jag kan minnas, under en lång tid. Frestelsen att provsitta den var förstås stor.

En ny studie som visar att kommunalpolitiker beslutar annorlunda under ett valår jämfört med resten av mandatperioden är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida:

’Det var det värsta: röstfiskas det inför val?’

Stoppa pressarna! Det politiska beslutfattande ser annorlunda ut under ett valår jämfört med resten av mandatperioden.
Nej, förresten: låt pressarna löpa. Att en viss produktion av valfläsk existerar även i kommunalpolitiken känns väl inte direkt som någon jättenyhet.

En ny studie från IFAU – Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering – av svenska och finska kommuner under perioden 1985-2002 visar att kommunpolitiker tenderar att öka den kommunala sysselsättningen, höja den kommunala konsumtionen och sänka det kommunala skattetrycket extra under just valår.

Det kan vara bra att få magkänslor uppspaltade i diagram och tabeller. Enligt studien fungerar alltså kommunpolitiken på samma sätt som rikspolitiken, där fenomenet är väl belagt.
Huvudförklaringen är givetvis att det politiska systemet är inställt på att lova, satsa och locka inför ett val.
Men studien föreslår även andra förklaringar. Tjänstemän kan tänkas utnyttja politikers känslighet inför negativa nyheter under valår med krav på högre utgifter.
En utlösande faktor är säkerligen också att statliga insatser, med statsbidrag och anvisningar, inför ett val rinner ner och påverkar kommunernas beteenden. Konsekvensen av alltihop blir i värsta fall att det kommunala beslutsfattandet brister i effektivitet, rationalitet och långsiktighet.

Samtidigt finns det ett par förmildrande omständigheter. Det är inte ologiskt att nya satsningar och prioriteringar dyker upp i slutet av en mandatperiod när partierna laddat upp sitt idéarbete och vill entusiasmera väljarna.
Det är en svår balansgång mellan legitim valrörelse och hycklande, oansvarigt röstfiske. Och partierna tenderar nog alltför ofta att underskatta de flesta väljares förmåga att se skillnad på metspö och substans.’

Bloggen Sara tänker högt kommer med en relevant invändning i debatten om den låga andelen kvinnliga företagare, även om jag nog tycker att liknande reservationer framförts ganska ofta även av oss som förespråkat bättre chanser för entreprenörskap och konkurrensutsatt offentlig sektor.

Det viktiga för kvinnors företagande är givetvis att det allmänna företagsklimatet blir bättre, att attityderna till företagande i stort förändras och att jämställdhetspolitiken, inte minst på familjeområdet, utformas så att ojämställda sociala strukturer bryts upp.

Men därutöver kan man inte bortse från historiska fakta och uppenbara befintliga förhållanden i samhället. Ett reformarbete måste börja utifrån dagens förutsättningar. Bättre chanser för entreprenörskap och fler alternativ inom exempelvis vård, omsorg och skola är både bra i sig och i det första skedet en insats för, givet hur mönstren på arbetsmarknaden faktiskt ser ut, kvinnors företagande.
Det kan inte vara den enda åtgärden, det är inte någon mirakelmetod och det får inte bli en ursäkt för en bevarad könsuppdelad arbetsmarknad. Men även med de reservationerna vore det en vettig, viktig och frigörande reform med stor framtidspotential – för både män och kvinnor.

Förslaget till förändrat strandskydd är ämnet för vår huvudledare i dag.

Det finns två aspekter på Livsmedelsverket nya förslag till råd angående alkohol och amning.

Den ena är formell och rör rekommendationen i sig, säkert korrekt. Mot den finns inte mycket att invända, ska rekommendationer av det slaget formuleras bör de givetvis vila på vad verket anser vetenskapligt belagt.

Den andra aspekten är viktigare och rör hur det nya rådförslaget kommer att utnyttjas och vantolkas i debatten, vad det riskerar att utlösa, vilka signaler det sänder.

Den diskussionen bör inte kopplas till Livsmedelsverkets agerande.

Men räkna med överförtjusta och naiva reaktioner från alkoholpolitikens motståndare i efterdyningarna till Livsmedelsverkets nya rådförslag.

Alkoholkonsumtionen är för hög i det svenska samhället och en ytterligare ökad totalkonsumtion leder – det är vetenskapligt odiskutabelt – till sammantaget ökade alkoholskador och alkoholskador.
Mot den bakgrunden kan förenklade jubelrop över det ofarliga med alkoholkonsumtion och den svenska alkoholkulturen i olika situationer – nu i samband med amning – få en rad negativa konsekvenser både i form av ökad total alkoholkonsumtion, i ett ökat övergripande socialt tryck mot dem som av olika skäl vill eller måste avstå från alkohol och i en ytlig alkoholpolitisk analys.

Alla historiska erfarenheter talar för att en sådan utveckling vore djupt olycklig.

Livsmedelsverkets rådförslag är inte problemet. Men de reaktioner det riskerar att utlösa är ett gott skäl till att påminna om varför den solidariska alkoholpolitiken är vettig och vetenskapligt motiverad.

Om deltidsfällan handlar vår huvudledare i dag.

Företagarna skriver i en ny rapport att Sverige "har ett av det mest mansdominerade företagandet i västvärlden", Sverige tillhör de allra sämsta bland EU:s 15 "gamla" medlemsländer. Och på en ranking över Sveriges kommuner hamnar Umeå långt ner. Om det har jag en signerad text på dagens ledarsida:

’Dyster statistik om ojämställt företagande

Nu pyser det väl snart i stadshuset igen. Ytterligare en rankinglista har haft fräckheten att störa "låt oss alla samlas i ring och ropa vi vinner i Umeå"-pep-talket i omklädningsrummet med påpekandet att matchen redan pågår för fullt där ute och att resultattavlan inte är entydigt positiv längre.

En ny jämställdhetsrapport från organisationen Företagarna placerar, som VK berättade i går, Umeå i landets bottenskikt när det gäller andelen kvinnor i kommunen som är företagare. Även på rankingen av det sammantagna jämställdhetsindexet hamnar Umeå långt ner.

För en stad med stora drömmar är det inte direkt något att trycka upp på reklamblad att man tillhör de sämsta i grenen jämställt företagande.
Men resultatet måste ses i ett djupare historiskt perspektiv. I regioner där den kvinnodominerade offentliga sektorn är stor och beslutsfattarnas bild av näringslivet länge varit präglad av ett patriarkalt industriperspektiv är vägarna till kvinnligt företagande färre och stenigare. Sådana strukturer tar, även när lovvärda insatser görs, lång tid att förändra och bryta upp.

Krångliga regelverk, politisk ovilja mot entreprenörskap i kvinnodominerade branscher och allmänt negativa attityder till företagande i delar av samhällsdebatten har under många år försvårat små- och nyföretagandet i Sverige.
Viktigast även för kvinnors företagande är att det allmänna företagsklimatet blir bättre. Men därutöver finns ojämställda och hämmande strukturer i samhället och på arbetsmarknaden.

Ett huvudproblem är bristen på alternativ i kvinnodominerade delar av arbetsmarknaden som vård, omsorg och utbildning. Mest angeläget är det därför, som Företagarna skriver i sin rapport och som Umeå kommuns näringslivschef betonade i gårdagens VK, att öppna upp den offentliga sektorn för konkurrens.
Här kan mycket göras. Alliansen i Umeå påpekade det i samband med debatten på fullmäktige om starta eget-kurser för kommunanställda. Men den typen av jämställdhetsfrågor har systembevarande vänsterpartier märkligt svårt att ta till sig.
Samtidigt måste ett trygghetsperspektiv läggas på småföretagarpolitiken i Sverige, inte minst i socialförsäkringssystemen.
För när företagarklimatet är bristfälligt, politiska attityder är negativa och systemen inte tar hänsyn till nyföretagandets verklighet är det inte konstigt att mönstren ser ut som de gör.

Så Umeås bottenplacering är dålig reklam. Men om rätt slutsatser dras och rätt insatser prioriteras på olika politiska nivåer skulle situationen gå att förändra.
Det finns inga godtagbara skäl för att en stad av Umeås karaktär inte ska ha lyft från botten mot toppen när samma undersökning görs om ett par decennier. Ibland är politik verkligen att vilja.’

Oslagbart.

Stora världen och gamla stugan, apropå debatten om landsbygd och glesbygd.