Idéarbete i regeringsställning utmaning för alliansen

I en signerad text på dagens ledarsida funderar jag lite kring en av utmaningarna som väntar alliansens inför nästa riksdagsval:

’Orkar alliansen med idéarbetet i regeringsställning?

När allians för Umeå anordnade ett möte i slutet av förra veckan för att diskutera situationen inför valet 2010 var Anna-Karin Alterå (c), statssekreterare i samordningskansliet på Rosenbad, inbjuden som talare. Hon gick igenom läget på den nationella nivån, vad regeringen åstadkommit så här långt under mandatperioden i relation till de löften som gavs 2006, och drog sedan några slutsatser inför nästa val. Av hennes genomgång framgick två saker:

(1) Alliansen har ett ansenligt, i ljuset av opinionsläget anmärkningsvärt stort, övertag på socialdemokraterna i de sakfrågor som debatterades mest intensivt under förra valrörelsen: jobben, välfärden, skolan. De reformer som genomförs ger resultat, är med något undantag innehållsmässigt populära bland väljarna, och vilar på värderingar som gör att alliansen sannolikt välkomnar varje meningsutbyte med en socialdemokrati som skriker högt för att dölja egen handfallenhet och idétorka.

(2) Infriade vallöften och kompetent förvaltning av gamla föresatser kommer inte att räcka som argument för återval från alliansens sida.
För allianspartiernas representanter på lokala nivåer runt om i landet blir det en utmaning att stå upp för regeringspolitiken som helhet, tillsammans och i alliansens namn, även när det är jobbigt, inte bara lyfta fram de egna partiernas ministrar när det är bekvämt. Men det är bara en nödvändig, inte en tillräcklig förutsättning för valseger 2010. Försöker man återanvända upplägget från 2006 kommer man att misslyckas. Val vinns inte på gamla meriter, utan med fräscha idéer.
Vilka de idéerna ska bli för alliansens del, vilken övergripande problembeskrivning de ska sammanfatta, är fortfarande en öppen fråga.

Att besvara den kommer att kräva ett vitalt idéarbete inom partierna och en effektiv samordning inom alliansen.
En sådan process är komplex och omständlig. Den tar tid. Än finns tid, men det brådskar för alliansen att komma igång. Socialdemokrater i regeringsställning brukar upphöra med att tänka nytt och framåt. Partiet fastnar gärna i passiv, arrogant administration. För alliansen gäller att undvika den fällen.
Man måste infria ställda löften, ta regeringsansvar och samtidigt hålla vidaretänkandet igång. Att vara den uppgiften mogen är nödvändigt för alla som vill återväljas i regeringsställning.’