Synen på personlig integritet en ideologisk skiljelinje

Så är jag tillbaka i matchen igen efter en veckas ledighet. Med en signerad text på dagens ledarsida tar jag vid där jag slutade senast, med FRA-debatten:

’Synen på personlig integritet en ideologisk skiljelinje

Ibland kan det vara nyttigt att resa bort just när en hetsig och frustrerande debatt kulminerar. Det ger perspektiv och distans, och slipar bort eventuella i vrede formulerade överord. Men det kan också bekräfta ett intryck, ge stöd åt en analys och förstärka en besvikelse.

Varken efterspelet till alliansledningarnas vämjeliga FRA-fiasko eller den även i övrigt allt intensivare diskussionen om faran med ett övervakningssamhälle har för min del varit långt borta under en veckas ledighet i Berlin. Dels för att FRA-frågan vuxit till en av de mest livaktiga och centrala principdebatter som förts i Sverige under de år jag kan överblicka – både när det gäller själva sakfrågan och när det gäller hur demokratin fungerar – dels för att långtgående övervakning kontra värnad personlig integritet håller på att bli ett hett ämne var man än befinner sig.

I en av Berlins dagstidningar återfanns dagen efter FRA-beslutet i riksdagen den sammanfattande rubriken: "Sverige blir en övervakningsstat". Och någon dag senare återgav medierna den tyska oppositionens varningar i Förbundsdagen för att den inhemska regeringen bestående av kristdemokrater och socialdemokrater håller på att skapa en "monstermyndighet" för ökad avlyssning.
Storebrorsdebatten förs givetvis inte bara i Sverige. Politiker med ambitioner att föra lagstiftningen långt bortom vad grundläggande principer om personlig integritet borde tillåta finns på många håll.

Till den svenska regeringens sammanbrott i FRA-frågan, och alliansledningarnas trista uppträdande, finns anledning att återkomma.

Men kanske också till det engagemang debatten trots nederlaget stimulerat och fortsätter att stimulera – utanför partierna hos nya och traditionella opinionsbildare, men även hos ungdomsförbund, enskilda länsförbund och rakryggade ledamöter.

Det kan visa sig få en kraftfullt förebyggande verkan när det hettar till nästa gång. Vaksamheten är nu omfattande.

För FRA-uppståndelsen är ju bara en i raden av debatter som väntar kring temat personlig integritet, central registrering och statlig kontroll.
Synen på personlig integritet, medborgerliga rättigheter, gränserna för statliga ingrepp och rätten till en privat sfär kan bli en avgörande ideologisk skiljelinje under de kommande decennierna.
Där kan rörelser uppstå och lyfta, eller falla och förtvina.’