Liberala råd till kristdemokraterna

Många tror att man som politisk debattör med tydligt redovisade ideologiska utgångspunkter automatiskt önskar att det ska gå dåligt för partier som arbetar i andra traditioner. Det stämmer förstås inte.

Att det finns vitala och genomtänkta politiska alternativ som kan föra en debatt, utbyta åsikter utifrån sina olika perspektiv och ge väljarna reella möjligheter att välja mellan olika program och prioriteringar är centralt i en demokrati. Och man kan ha sympatier och respekt även för partier i vilkas profilfrågor man ofta intar en annan ståndpunkt.

Därför har jag aldrig riktigt förstått de liberaler som beklagar kristdemokraternas existens. Givetvis borde det finnas utrymme och möjligheter för ett värdekonservativt parti som betonar etik och moral i svensk politik att lyckas bättre än vad kd gör för tillfället.

Problemet med kd är ju inte betoningen av etik, moral, familj och äktenskap – det må ju ett parti kunna profilera sig på utan att det är någon skandal – utan att partiet helt i onödan sitter fast i gamla låsningar och stereotyper, som nu i äktenskapsfrågan där man istället för att försvara äktenskapet och familjen, likgiltigt människors kön och sexuella läggningar, motarbetar vissa, utpekade grupper utifrån gamla fördomar. Det är en historisk miss.

Kristdemokraterna skulle kunna bli ett mycket mer spännande och mindre utskällt värdekonservativt parti i det svenska partilandskapet om man vågade befria sig från sådana låsningar en gång för alla, om man öppnade sig på vid gavel. Visst, det skulle säkert kosta en hel del internt på kort sikt. Men på lång sikt skulle det bredda partiets rekryteringsbas väsentligt.

För även om jag inte är någon anhängare av exempelvis vårdnadsbidraget tycker jag att det är uppfriskande både när Anders Sellström sliter tappert i Umeå fullmäktiges talarstol för att vinna stöd för det och när folkpartistiska ledamöter bryter med alliansen för att rösta emot det. Det ger en vital debatt i fler sakfrågor och väljarna chansen att faktiskt välja mellan olika alternativ.

Så om kristdemokraterna skulle betona frågeställningar kring etik, broderskap och människans värdighet med moraliskt patos av ett modernare, öppnare och tolerantare slag, samtidigt som man är med som en pragmatiskt, socialpolitiskt betonad del av alliansen, vore det en berikning av debatten även ur ett liberalt perspektiv.