Vänsterns systemkonservatism hotar jämställdheten
I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om den längsta debatten i gårdagens fullmäktige.
’Vänsterns systemkonservatism hotar jämställdheten
En centralbyråkratiserad och monopoliserad offentlig sektor är det sämsta som skulle kunna hända för jämställdheten. Ett grundläggande problem på den svenska arbetsmarknaden är att de traditionellt kvinnodominerade låglöneyrkena inom den offentliga sektorn befäster orättvisa förhållanden, deltidsfällor, dåliga möjligheter att välja arbetsgivare, trängre utrymme för kvinnors företagande och färre maktpositioner.
Öppningar genom fler driftsformer, fler entreprenörer, mångfald och valfrihet på välfärdsområdet (helst i kombination med delad och individualiserad föräldraförsäkring) är viktigt för att på både kort och lång sikt främja jämställdheten på en låst arbetsmarknad som i det avseendet fungerat illa. Men skillnaden i attityder till traditionellt mansdominerade yrken jämfört med traditionellt kvinnodominerade yrken är påtaglig i den svenska debatten och i vänsterns samhällsanalys – bottnande i en nostalgisk och industripatriarkalisk världsbild. Vänstern talar sig varm för misslyckade system som befäster könsorättvisor som vore de grundläggande missförhållandena inom offentlig sektor ofrånkomliga.
Så när vänsterpartiet i fullmäktige går fram med kravet att Umeå kommun vid upphandling ska ställa krav på heltidstjänster hos privata entreprenörer som utför äldreomsorg åt kommunen är det knappast för att främja heltidsmålet (en annars mycket viktig ambition i sig).
Eftersom förslaget om det förverkligas inte lär få någon annan effekt än att försvåra för mindre entreprenörer som saknar möjlighet att pussla med deltider på olika arbetsplatser kommer det inte att gynna heltidsmålet, utan bara att hindra en potentiellt lovande utveckling.
Förslaget är istället att se som ett försök att via försåtliga krav som kommunen inte ens själv lever upp till komma åt just den mångfald inom välfärdssektorn som vänstern har ett ont öga till.
Man viftar med heltidsmålet på ett missvisande sätt som ursäkt att klämma åt sådant som går emot centraliserade, monopoliserade lösningar.
Trist att socialdemokraterna i kommunen inte sade direkt nej, utan istället ett inlindat, halvt ja, till förslag som går på tvärs mot vad kommunen annars i pragmatisk politik brukar vara öppen för. Vänsterns försök att sabotera för mångfald, kvalitet och entreprenörskap inom välfärdssektorn är ett hot mot jämställdhetssträvanden.’
