Fullmäktigeblues: från klottrares psykologi till Anita och Televinken

Större delen av gårdagens fullmäktige i Umeå följde jag via webb-tv och webb-radio. Det är ett månatligt nöje och en månatlig plikt för ledarskribenten.

Underhållningsvärdet på ett kommunalt fullmäktige för den bara ljumt politiskt intresserade är mycket lågt. Men för nörden är det faktiskt högt, det har jag alltid tyckt om kommunala fullmäktigen (det finns undantag, det finns undantag där man bara vill fly, det finns undantag som är plågsamma, men de är nog trots allt undantag).

Tvingas jag välja mellan en snärtig presidentdebatt och en maratonsittning i fullmäktige väljer jag det senare – tveklöst.

Visst skiftar den retoriska kvaliteten, visst blir frasmakeriet jobbigt ibland och visst finns det inlägg som slukar långa minuter utan att tillföra något som inte alla i salen redan hade kunnat citera nästan utantill redan innan.

Presidiets flexibla tålamod, till och med i djupaste förkylning, är alltid imponerande när det blir uppenbart redan från början att tidsschemat är på väg att smälta ihop till en lång dags snigelfärd mot uppskjutna ärenden.
Skulle man göra av galen, Volksbühne-liknande teateruppsättning i Umeå, kanske i musikalform, skulle fullmäktige kunna vara platsen där allt utspelas, med ett presidium som till slut i den stora finalen bryter ihop och börjar skälla ut fullmäktigeledamöterna efter noter, kasta vattenflaskor och timglas efter dem och jaga ut dem på rådhustorget och vidare ner mot älven.

Men faktum är att fullmäktigedebatterna också ofta är kloka, konstruktiva, informativa och rätt roliga att lyssna på.
Det kan växla snabbt, som i går, från ett udda replikskifte om kommunismens massmord i ett ärende (medborgarförslag), via klottrares psykologi i ett annat (klotterjour – ’ring växeln på kommunen och felanmäl istället’, var en av replikerna vi minns från dagen) över till en Toby Ziegler-liknande (avsnittet i Vita Huset där han försvarar Miss Julia Child och Sesame Street) engagerad referens till Anita och Televinken i ett tredje (trafiksäkerhet).

Någon tappar humöret, någon provar ett skämt, någon vill tidigarelägga ett ärende på grund av sjukdom för att kunna gå hem och lägga sig, får det, men dyker trots det upp långt senare i ett annat ämne. Vi får väl pudla tillsammans, säger Lennart Holmlund till Anders Ågren i debatten om medborgarförslag, i en annan replik vi minns.

Och invävt i allt detta ändå sakfrågor om stort och smått, med ideologiska dimensioner (uppenbara eller inbillade) och med relevans för medborgarnas vardag, och för det mesta behandlas de på ett sakligt och upplysande sätt.
Helst ska man, som jag skrivit tidigare, vara på plats utanför och se minglet i fikarummen, för det är halva nöjet och halva substansen, men även via webb-tv så har en dag framför fullmäktige faktiskt en viss försonande effekt – den lokala demokratin fungerar rätt bra i sina former, ändå.