Okej, testa så det ryker – Och en trist, grov debattstil

I en signerad text på dagens ledarsida, här i något längre version, skriver jag om gårdagens fullmäktige i Umeå; dels om klartecknet för medborgarförslag, dels om vänsterns låga, grova debattstil, den här gången uppvisad i frågan om bostadsrätter på ett sätt som utlöste ett välkommet motinlägg, ett av årets bästa:

Okej, testa så det ryker – Och en trist, grov debattstil

– Är medborgarförslag med självklarhet ett bra sätt att söka vitalisera den lokala demokratin? Var det givet att idén – den här gången framlagd av moderaterna, redan för några år sedan av folkpartiet och miljöpartiet – i går skulle få enhälligt stöd vid Umeås fullmäktigesammanträde?
Både ja och nej. Såsom förslaget är utformat – väl avvägt och som ett inledningsvis tidsbegränsat försök – är det bara att köra så det ryker. Värdet av att den lokala demokratin och partierna visar prestigelöshet och försöker något nytt för att stimulera medborgarnas delaktighet i den politiska debatten väger tyngre än invändningarna. Därför var det en självklarhet att beslutet fattades i enhällighet, sedan socialdemokraterna med blixtens hastighet men på goda grunder svängt från nej till ja.

Men det betyder inte att invändningarna är irrelevanta. Faktum är att Lennart Holmlund (s) med sin tvehågsenhet ganska bra fångar frågans problematik. Förslag av den här typen får inte bygga på föreställningen om partipolitiskt arbete som något suspekt, normal demokratisk hantering av ärenden som något att be om ursäkt för, den representativa demokratin som ett problem man måste gena förbi via "ädlare" former av så kallad direktdemokrati.

Då kan det bidra till att luckra upp både ansvarstagandet och ansvarsutkrävandet för helhetssyn och långsiktiga strategier som är en central del av demokratin. Då är experimentet ute på farlig vift bland missförstånd. Den medvetenheten fanns klockrent inbakad i gårdagens beslut, och gör det övertygande. Men på sätt och vis hade det varit mer spännande om s faktiskt framhärdat i ett nej och blivit nedröstade efter en debatt med fler infallsvinklar.

– Den ofta låga debattstil med grova tillvitelser som de socialistiska partierna på ytterkanten i fullmäktige odlar – men inte vill erkänna – är inte rolig att följa. Det har jag varit inne på tidigare. Anders Sellström (kd) snuddade vid temat flera gånger i går (även om han inte hade behövt blanda in feminismen i det hela), och det var Sven-Olov Edvinsson (c) som till slut fick nog när vänsterpartiets agitation spårat ur rejält i ärendet om bostadsrätter. När han påtagligt förbannad uttryckte sin motvilja inför vänsterns debattstil och krävde ett mer respektfullt meningsutbyte var det ett av årets bästa fullmäktigeinlägg.’