Rätt att behålla lugn och omdöme under krisen

Det finns ett par intressanta paralleller mellan tysk och svensk inrikespolitik just nu. Här som där har regeringen (i Tyskland som bekant en stor koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater), trots stenhård kritik från en osammanhängande och panikslagen opposition, en inkonsekvent och delvis lika panikslagen press och andra regeringar som själva inte förmått hantera krisen på ett ansvarsfullt sätt, haft omdöme nog att inte slänga iväg miljarder helt utan tanke och långsiktig strategi.

Och här som där har regeringen glidit ut i allt mer bakåtsträvande attityder till övervakning och personlig integritet (vilket jag ska återkomma till på bloggen under julhelgerna).

Alliansregeringen i Sverige har alltså agerat klokt som behållit lugnet och inte drabbats av panik i krisens första skeden. Oppositionen, med sin hejarklack som tar i mer och mer ju lägre väljarnas förtroende för socialdemokratins ledning blir, har tydliga problem att omvandla sin politik i trovärdiga, logiskt sammanhängande förslag. Under den ekonomiska krisen, med en relativt lugn, handlingsduglig regering och en förhållandevis stirrig opposition som bara lyckats samla sig till något konkret när det gällt att kritisera alliansen på högsta volym, har värdet av regeringsskiftet 2006 blivit nästan övertydligt.

Det i kombination med att alliansen är ett samspelt lag samtidigt som oppositionen inte riktigt verkar veta vad den egentligen vill och att kristider alltid tenderar att gynna sittande regeringar är förklaringen till att alliansen under slutet av 2008 haft medvind i opinionen. Och det ger nog också en ledtråd om en avgörande faktor inför 2010: regeringsduglighet och regeringskompetens. På den punkten är det uppförsbacke för oppositionspartierna just nu. Fortfarande har de ett övertag i opinionsmätningarna, men om de fortsätter i samma stil som under den senaste månaden kommer det snart att vara uppätet av alliansen.