Om att experimentera i början av en krönika

När jag tidigare i år agerade språkpolis och gjorde följande lördagslista i papperstidningen…:

"1 Sär skrivningar är ett o tyg. Det måste be kämpas.

2. Hennes eller sin? Väljer man fel ändras betydelsen.

3. Värna nyanserna och skilj mellan de och dem.

4. Värna nyanserna – skilj mellan många och mycket.

5. Varken och vare sig är inte alltid utbytbara mot varandra.

6. Innan och före är inte samma sak."

…blev jag, av reaktioner att döma, något av en hjälte hos många svensklärare där ute, ett flämtande ljus i en mörknande framtid.

Nåväl, jag hoppas att jag byggde upp så mycket goodwill den gången att det räcker för min krönika i dagens tidning.

För den har, kanske, potential att bli en av de mest ifrågasatta jag skrivit under året. Inte för dess sakinnehåll, i första hand, utan för dess inledning (som ska ses lite med glimten i ögat, men ironi i text är alltid ett risktagande).

Jag gör aldrig någon hemlighet av att jag saknar grammatisk terminologi – jag kan skilja mellan rätt och fel och agera språkpolis med stor självsäkerhet, men inte sätta fackord på min ståndpunkt.

Nu fick jag emellertid en idé till en artikelinledning som krävde just grammatisk terminologi, gjorde lite research, frågade dem jag brukar fråga när det gäller kniviga språkliga nyanser och försökte mig på en inledande metafor om Umeå 2008, helt i grammatikens land.

Mina rådgivare gav mig klartecken, men såg/hörde givetvis desperationen hos någon som är fem minuter borta från deadline sent på kvällen och utan reservplan, så om det vara ett äkta klartecken eller ett sådant som Challenger-färjan fick 1987, återstår väl att se när reaktionerna på mitt lilla experiment börjar trilla in…’