Läkarbristen är grundproblemet

Vår huvudledare i dag handlar om det övertidsberg inom landstinget som VK redogjorde för på nyhetsplats i gårdagens tidning:

Läkarbristen är grundproblemet

Effekterna av läkarbristen blir allt påtagligare inom allt fler områden. VK redogjorde i går på nyhetsplats hur övertidsberget bland denna grupp växer, framförallt i Skellefteå och Lycksele. I detta fall, precis som när det gäller effekterna på läkemedelskostnaderna, det fortsatta trycket på hyrdoktorer etcetera drabbas ytterst skattebetalarna. Men på vägen dit slår bristen mot patienterna och vårdens kvalitet. Samtidigt påverkas landstingets egen personal och de läkare som faktiskt finns genom en i flera avseenden ökad arbetsbörda.

Hur blir det i framtiden? Åtskilliga läkare försvinner de närmaste åren – hur ska de ersättas? Kan det bli bättre inom överskådlig framtid?
Att rada upp frågor och problem är betydligt lättare än att skissa på möjliga lösningar.
Grundproblemet handlar emellertid om att antalet läkare som vill arbeta i den här delen av landet är för få. Det är svårt att se en annan väg ur detta förhållande än att fler läkare utbildas vid Umeå universitet – inte minst mot bakgrund av erfarenheten att andelen utbildade som stannar kvar i regionen är remarkabel.

Emellertid är det ingen lösning på problemen i ett kortare perspektiv. Att utbilda läkare tar tid. I det här fallet mer än tio år från beslut om ökad utbildning till att dessa kan lindra problemet med underbemanningen. De beslut som i och för sig fattats av alliansregeringen om att bygga ut läkarutbildningen räcker inte.
Direkt måste det handla om att se över läkarnas arbetssituation, om att gå igenom arbetsuppgifter, planlägga och upprätta scheman. Det låter tråkigt och frågan är hur långt detta räcker. Å andra sidan – det finns knappast något alternativ.’

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.