Alkoholen och våldsbrotten – sambandet som förtigs

Det förtigna sambandet mellan alkoholen och våldsbrotten är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida:

’Alkoholen och våldsbrotten – sambandet som förtigs

Radioprogrammet Kaliber rapporterade i går om forskning som visar att alkoholen är en stor och vanlig faktor bakom både vardagsbrotten och de allra grövsta våldsbrotten.
God morgon, kan man tycka. Det låter ju inte som den mest revolutionerande upptäckten i världshistorien. Något mer självklart får man i själva verket leta efter.

Men faktum är att den uppenbara kopplingen mellan alkoholen och våldsbrotten ofta konsekvent och omsorgsfullt tonas ned i svenska mediers nyhetsrapportering.
Så i en vardag där det moltigs om sambanden har forskning som påvisar dem paradoxalt nog ett nyhetsvärde. Alkoholens destruktiva roll i samhället är en av svenska mediers stora blinda fläckar, något man bara i nödfall talar om, och då helst abstrakt, så att det inte stör vinprovningen, storhelgshyllningarna av alkoholkulturen och det evinnerliga nervösa skålandet i rutan.

Vad den skeva bevakningen spelar för roll när missbrukarvården och det förebyggande arbetet – verksamheter utan starka lobbyintressen bakom sig – hamnar långt ned på prioriteringslistorna, kan man fundera på. Välfärdsdebatten kan nå orkanstyrka över en halv procentenhet hit eller dit, men ha väldigt svårt att skåda ner i de riktiga djupen av socialt lidande och sociala missförhållanden.

Det grova supandet vid evenemang eller helger – långt ner i åldrarna – och acceptansen av detta, är en beklämmande och pinsam del av det svenska vardagslivet.
Särskilt sportevenemang på elitnivå anses ju av något skäl alltid ge legitimitet åt måttlös alkoholkonsumtion och grisigt beteende runt omkring. Det tas liksom för givet att det ska vara så. Vad det beror på borde kanske både den välfinansierade idrottsrörelsen med höga ideal och medierna grubbla ett par varv kring.

Så hur är det nu med det där oproblematiska, mogna förhållandet till alkohol i Sverige – långt bortom våldsbrotten, avgiftningarna, trafikdöden, de förstörda familjerna och de ruinerade tonåren – som alkoholromantikerna framhäver som skäl för en nedrustning av den restriktiva alkoholpolitiken och en acceptans av långt mer omfattande totalkonsumtion?
Det är väl som alltid: de rekommenderas ett besök i verkligheten och en stunds eftertanke. Men det är klart, av verkligheten som stör har dessa illusionister aldrig varit särskilt intresserade.’