Företagsklimatet i länet

Företagsklimatet i länet diskuteras nu utifrån den senaste rankingen från Svenskt Näringsliv. Några kommuner lyckas ganska bra, andra hamnar riktigt långt ner.

Umeås fortsatt medelmåttiga resultat utlöser, som i en årlig ritual, allt hetare debatt. Givetvis borde en topplacering när det gäller bästa företagsklimat i landet vara det självklara långsiktiga målet, utan att man för den skull fastnar i en enskild rankingmodell, inte att alla rankinglistor som inte stödjer kommunens officiella slogans ska avfärdas och angripas. Här finns ett uppenbart attitydproblem.

För Umeås företagsklimat måste lyftas över det genomsnittliga om kommunen ska kunna nå sina tillväxtmål och på sikt kunna värna både välfärd och framtidssatsningar på olika områden.

Detta är även ämnet för vår huvudledare i dag:

—————————-

’Kommunernas företagsklimat måste bli bättre

Dorotea är bäst. Bjurholm har tappat något, men är god tvåa. Vännäs ligger också på övre halvan.
Men resten av kommunerna i Västerbotten underpresterar kraftigt. De borde kunna bättre när det gäller att skapa fruktbart näringslivsklimat. Organisationen Svenskt näringslivs årliga rankning av företagsklimatet i landets kommuner är som vanligt ingen uppmuntrande läsning för Västerbottens del. Ljuspunkterna är få.
Resultatet är en besvikelse mot bakgrund av den uppryckning som skedde på många håll under högkonjunkturen de senaste åren. Företagen hävdade sig då väl även i inlandet och glesbygden.

Friskt satsande, expansiva småföretag visade att det finns optimism och livskraft. En positiv och påtaglig effekt var att arbetslösheten pressades kraftigt tillbaka. Men uppsvinget var uppenbarligen mycket företagens eget verk. De lyfte sig i den gynnsamma konjunkturen. Förutsättningarna lokalt och regionalt förbättrades däremot inte tillräckligt. Kommunerna tog inte vara på tillfället.

Svenskt näringslivs rankning bygger på en enkätundersökning där företagen betygsätter kommunens service till företagen, hur infrastrukturen fungerar och den attityd allmänhet, politiker och tjänstemän har till företagande. Företagen ger också ett allmänt omdöme om företagsklimatet i kommunen. Underlaget för rangordningen kompletteras sedan med olika allmänna statistiska faktorer så som skattenivå, arbetslöshet och nyföretagande.

Efter hand har denna ranglista, med förtjänster och brister som alla rangordningar, kommit att bli något av en institution i sig. För de kommuner som ligger i topp är det god reklam. En placering bland de främsta kan förväntas öka chanserna till nya företagsetableringar och ökad sysselsättning. En placering bland de sämsta är i sin tur till skada vad gäller utvecklings- och tillväxtmöjligheter. Möjligen säger företagens betygsättning också något om det politiska ledarskapet i respektive kommun.

Utfallet kan på sina håll tolkas som att förtroendet ute i företagen för den styrande majoriteten i kommunen är lågt. Orsakerna därtill kan vara många, bland annat att politikerna inte anses behandla alla företag och företagare lika eller att konkurrensvillkoren snedvrids genom politiska beslut. Umeå skyltar med dåligt betyg. I längden är det mycket allvarligt.
Arbetsmarknaden i Umeå var till och med i de senaste årens högkonjunktur hopplös för de flesta ungdomar. Och i den rådande lågkonjunkturen är läget ännu värre. Ett mycket bättre företagsklimat behövs om de unga skall kunna se någon framtid för sig i kommunen.
Det är avgörande i Umeå såväl som i övriga kommuner i länet.’