En liberal och grön vind
Valdeltagandet ljuger inte. Kampanjerna inför gårdagens Europaparlamentsval går visserligen inte att jämföra med den intensitet och bredd som präglar månaderna inför ett riksdagsval. Men både partierna, enskilda kandidater och medierna ägnade den här gången mer kraft åt Europaparlamentsvalet än tidigare skett.
Att en bit över 43 procent valde att rösta återspeglar därför väldigt väl hur valrörelsen engagerade och hur relevanta sakfrågorna kändes för väljarkåren. Om nästan 44 procent, en klar uppgång från 2004, ska ses som hoppfullt med tanke på valdeltagandet 2004 eller erbarmligt med tanke på hur det brukar se ut i riksdagsvalen, beror på vilket perspektiv man har och vilka förväntningar man hade.
Även bortsett från valdeltagandet kan gårdagens valresultat tolkas, och övertolkas, på många olika sätt. Men i grunden tycker jag att det var rätt uppfriskande. Det blåser en liberal och grön vind genom det svenska valresultatet – på ett helt annat sätt än i opinionsmätningarna det senaste året.
Folkpartiet gick till val som det mest Europavänliga partiet, och med Marit Paulsens i väljarnas ögon obrutet höga trovärdighet överst på listan belönades det med 13,6 procent. Folkpartiet blev även största alliansparti i Västerbotten. Det tydliga linjen uppskattades uppenbarligen av väljare som är i grunden positiva till EU. Lägger man ihop folkpartiets stöd med resultatet för centerpartiet, det andra svenska partiet i den liberala gruppen i Europaparlamentet, kan man konstatera att fp + c tillsammans blev lika stora som moderaterna.
Miljöpartiet bytte inför det här valet, med hänvisning framför allt till klimatfrågan, äntligen åsikt om det svenska EU-medlemskapet. Trots en toppkandidat med motsatt hållning i just den frågan, kunde man tack vare det bedriva en mycket mer genomtänkt valrörelse inriktad på sakfrågor. Där har miljöpartiet haft en bra tajming. Precis som fp:s framgång känns även miljöpartiets lyft välförtjänt och logiskt.
Piratpartiet (som antytt att de vill ansluta sig till antingen den liberala eller den gröna partigruppen i Europaparlamentet) har organiserat sig skickligt och fångat upp en ung opinion centrerad kring personlig integritet och teknikskifte på internet. Även om pp får det svårare att övertyga i ett riksdagsval, när granskningen av partiet börjar gå mer på djupet och kraven på gedigna besked i fler frågor ökar, är deras mandat en viktig signal till etablerade partier att ta integritetsfrågor på större allvar.
Myten om det framväxande tvåpartisystemet fick sig en knäpp på näsan i gårdagens val. Men valresultatet visar också att det svenska EU-medlemskapet mognat till en självklarhet. Socialdemokraterna, moderaterna, junilistan och vänsterpartiet blev valets förlorare – sett till tidigare resultat, förväntningar den här gången och nivåer i de inrikespolitiska opinionsmätningarna. De två stora partierna och de mest EU-kritiska partierna tappade.
En signal från väljarna i går var att det nationella navelskåderiet inte är särskilt populärt. Socialdemokraterna, vars EU-kritiska toppkandidat Marita Ulvskog bitvis kört med skrämselpropaganda mot östeuropeiska arbetare, hamnade åter igen på ett för partiet mycket lågt resultat.
Moderaterna, som valde att satsa på ett mer nationellt sinnat tonfall i valrörelsen än partiets faktiska kandidater nog hade önskat, kom inte över tjugo procent.
Vänsterpartiet, som i motsats till mp inte släppt kravet på svenskt utträde ur unionen, mer än halverades. EU-kritiska junilistan tappar tre mandat och försvinner ur parlamentet, trots ett långt större stöd i Västerbotten än i riket.
Glädjande och viktigt i går var också att Sverigedemokraterna inte nådde fram till något mandat, och att Sverige därmed inte bidrog till några främlingsfientliga Europaparlamentariker.
Det var, sammantaget, ett liberalgrönt valresultat som sände flera positiva signaler.