Det låter ganska trist

Resecentret Umeå Östra växer upp ur marken mellan älven och universitetssjukhuset. Det händer saker, det byggs. Botniabanan äntligen på väg in med mångåriga löften och förhoppningar till stan. Fart, liv, rörelse och besökare i strid, klimatvänlig tillväxtström. Vi ser det framför oss i ett grönblått skimmer, hur Umeå får en ännu starkare urban profil.

Tågstationen med intressant arkitektur som ska bli Umeås nya port mot omvärlden, många besökares första intryck, får förstås speciella förväntningar på sig, ett alldeles eget symbolvärde.

Men ta det lugnt. Tristess och gråhet är också värden som inte ska underskattas. I dagens VK kan vi läsa på nyhetsplats att det nya resecentrumet bara ska ha en enda kommersiell verksamhet: en servering. Pressbyrån som vill öppna kiosk, avvisas. Tunneln upp till sjukhuset ska inte ha några butiker utan bara vara precis det som många varnade för innan beslutet: en tunnel, med de risker det medför.

Och i serveringen som tillåts ska det, enligt Bertil Hammarstedt, vd i Infrastruktur i Umeå AB ”serveras kaffe, the, kalla drycker, smörgåsar och lättare rätter”. Har beslutsfattare redan skrivit detaljerade, kommunalt fastlagda menyer för den enda kommersiella aktör som är välkommen inne i resecentrat?
Är det av ren barmhärtighet så att inte kunderna eller serveringsstället ska behöva belastas med bördan att välja eller tänka själva?

För att sammanfatta budskapet: Det ska bara finnas en kommersiell aktör i det nya resecentrumet. Någon kiosk behövs inte. Och det enda stället som ska få nådiga nicken att erbjuda resenärerna något har getts klara synpunkter i förväg av på vad som ska serveras. Nej, det här låter inte bra. Det låter faktiskt ganska trist. Risken är att besökare utifrån kommer att tycka likadant.