Fyra skäl varför man bör välkomna snön

Av , , Bli först att kommentera 0

Fyra skäl till varför man bör välkomna snön:

1. Mörkret har börjat sin ockupation hur som helst, och kommer inte att ge sig förrän i vår. Snöflingorna är tusentals små facklor till vår räddning.

2. Snöröjningsdebatten i Umeå kan ta vid där skräp på torget-debatten började avta.

3. Ett travlopp i snörök en vinterkväll i Norrland är något alldeles extra.

4. Man befrias äntligen från illusionen att det fortfarande går att undvika tjocka vinterkläder, mössa, halsduk och vantar.

Bjurholm, frierierna och något som är på gång

Av , , Bli först att kommentera 0

Den här artikeln är ett bra exempel på vilka underströmmar och rörelser som finns i Västerbotten på kommunal nivå.  Förändringar av något slag i länets kommunstruktur kommer att ske de närmaste decennierna, det kan man nog utgå ifrån, antingen i förebyggande syfte eller framtvingat av den demografiska utvecklingen.

Kring det råder hyfsad enighet.

Men hur de förändringarna kommer att se ut, hur omfattande de blir, vilka som blir vinnare och förlorare (om den uppdelningen överhuvudtaget är relevant), om de kommer att ske frivilligt eller motvilligt och var de kommer att börja, är det ingen som vet med säkerhet.

Är det ett spännande eller oroande perspektiv vi anar? 

Jag tror inte att Maud Olofsson ligger sömnlös

Av , , 6 kommentarer 6

Jag tror inte att Maud Olofsson ligger sömnlös över Metalls avgångskrav.

När partipolitiska motståndare långt ute på den socialistiska vänsterkanten kräver en alliansministers avgång ett knappt år före nästa val hör det till den förväntade partipolitiska dramaturgin. Det förändrar inte dynamiken, utan befäster bara ett inövat rollspel.

Läsardebatten på vk.se bekräftar också den bilden. Nya skyttegravar uppstår inte, de gamla blir om möjligt djupare. Metalls utspel är därför inte vad man på engelska kallar en "Game Changer", något som vänder spelet och förändrar styrkeförhållandena, överraskar och ger utvecklingen en ny riktning. Utan det är ett i leden av återkommande partipolitiska kampanjinslag, sådana som alltid förekommer när positioneringen inför ett val inletts.

I kampen om marginalväljare, de som inte hör till vänstersocialismen och mobiliseras av Metalls uppträdande och de som inte hör till alliansens kärntrupper och av andra skäl mobiliseras av Metalls uppträdande, kan avgångskravet ändå vara en fördel för näringsministern, centerpartiet och alliansen.

Och då handlar det mindre om avgångskravet från Metall och mer om de nedsättande, grova, plumpa och obalanserade kommentarer som förekommer i debatten om Maud Olofssons person, framför allt och på ett beklämmande sätt i Västerbotten, och som får ny näring av Metalls utspel.

När angreppen slår över i rent hatiska utfall – långt bortom det rimliga och vettiga, långt bortom vad en sakfråga som exempelvis transportsstödet kan motivera – brukar normalt sympatierna gå i den angripnas riktning, bort från de som skyfflar sina grövsta okvädningsord in i debatten.

Jag tror att det är så i det här fallet; men på grund av förutsägbarheten i rollspelet ändå bara i begränsad omfattning.

Orimliga överdrifter går sällan hem. Och om en otroligt förenklad svart-vitt mytbildning skett kring en sakfråga – som i fallet med transportstödet och Volvo – kan de grova personangreppen på en minister, om han eller hon håller sig kall och inte tappar fattningen, få till konsekvens att även mytbildningen i sak börjar ifrågasättas.

Väljare i mitten, de som ofta avgör val, misstror budskap när de bärs fram till ackompanjemang av obalanserade, om än säkert ganska små, slagkörer.

Så Metalls avgångskrav, såsom det kommenteras från vänsterkanten, är sannolikt en direkt, om än knapp, fördel för Maud Olofsson.

Det betyder inte att hon, centerpartiet eller alliansen inte har en tuff debatt framför sig i regionen inför nästa val, av andra skäl. Det har sittande regeringar alltid, som det ska vara. Frågor om var infrastruktursatsningar sker i landet de kommande åren, kan vara en sådan regional fråga som blir jobbigare att besvara än andra.

Här är också de partipolitiska styrkeförhållandena omvända jämfört med i storstadsregionerna. Det gör att alliansen för att vinna något här måste ta storslam just bland marginalväljarna.

Där kan debatten om Metalls vänstersocialistiska avgångskrav och personangreppen på Maud Olofsson vara en hjälp på vägen. Men genom deras förutsägbarhet i ett redan etablerat partipolitiskt rollspel ska deras positiva betydelse för centerpartiets möjligheter att vinna marginalväljare ändå inte överskattas.

Ett klassiskt både-och i synen på stora kedjor

Av , , Bli först att kommentera 0

Nyheten att kaffekedjan Starbucks ska öppna i Sverige – på Arlanda – blev en av gårdagens stora snackisar på nätet, åtminstone i de "uppehållsrum" där jag rör mig. Och det är givetvis framför allt varumärket som väcker uppmärksamhet.

Det finns alltid, om man lämnar Arlanda och Stockholm, och funderar på butiksstrukturen på mindre orter, exempelvis i Västerbotten, ett klassiskt både-och i synen på stora kedjor som testar att etablera sig.

Å ena sidan glädjen över satsningen och att en större kedja gör bedömningen att en ort kan bära deras verksamhet, å andra sidan rädslan för att lokala butiker och aktörer ska få det svårt att överleva/konkurrera/starta upp.

Hur åker folk i Umeå år 2050?

Av , , 5 kommentarer 1

Tunnelbana, trådbussar, spårvagn, spårtaxi, bussar med biobränsle, subventionerade hybridcyklar och vinteruppvärmda cykelbanor/cykelbroar, eldrivna och tysta bilar på vanlig väg, ringleder och vägavgifter, kollektiva bilpooler?

När expanderande städer, av olika storleksordning, börjar söka nya, miljövänliga lösningar på de växande transportproblemen, och vill  föra onödig biltrafik bort från de centrala delarna i så hög grad som möjligt, kommer valet av kollektiva färdmedel och metoder att styra bort biltrafiken att utgöra några av de svåraste besluten.
I Stockholm pågår en debatt om investeringar i spårvagn kontra tunnelbana. I Uppsala har fördelarna och nackdelarna medspårtaxi under året ställts mot fördelarna och nackdelarna med spårvagn. Även Umeå finns som bekant med i diskussionerna om ett pilotprojekt kring så kallade spårtaxislingor.
Umeå, som oavsett vilket befolkningsmål man anser vara realistiskt beräknas växa stadigt under kommande decennier, kan i sig bli något av ett pilotprojekt för nya lösningar i större småstäder. Eftersom möjligheterna här att välja väg inför framtida kollektiva lokaltrafiklösningar är större än i städer som redan är mer plottriga, ”färdigförtätade” och låsta till befintliga lösningar kan diskussionerna här få mer grundläggande karaktär.
Hur ska, exempelvis, transportbehovet in till stadskärnan lösas när Ön i Umeå bebyggs? Frågan brukar sätta igång fantasin (och den politiska cynismen, men det är en annan sak) hos umebor intresserade av transportfrågor.
Jag bekänner gärna att jag för egen del är en vän av spårvagnslösningar. De har nackdelen av att kräva mycket stora investeringskostnader, men till skillnad från likaledes mycket investeringsdyra spårtaxislingor har spårvagnsnät högre långsiktig kapacitet att bli en kollektivtrafiklösning i egentlig mening.
Spårtaxi är en idé som låter väldigt lockande i första läget, men som mer har prägeln av lyxlösning för vissa punktvisa transportbehov, eftersom passagerarvolymen är så relativt begränsad.
Har Umeå råd med det? Det är väl tveksamt.
Har Umeå råd med spårvagn? Då måste nog staden växa så det dånar och knakar, även om det löser fler behov än spårtaxi. Givetvis är det långsökt, men roligt att drömma om.
Bussar drivna på miljövänligt bränsle är, i en stad med Umeås utformning, förmodligen det överlägset mest flexibla alternativet. Men förutspåelsen att bil- och busstrafik inom en snarare framtid kommer att avge så lite utsläpp att de förblir dominerande transportmedel även inom städerna är inte okontroversiell. Dessutom ger mer utpräglade kollektivtrafiklösningar (åtminstone ovan jord) även andra trivselvärden i starkt urbana miljöer, som en av biltrafik (om än aldrig så klimatneutral) och dominerad stadsbild inte kan erbjuda. Kommer biltrafiken automatiskt om man satsar på stadsinfrastruktur för busstrafik?
Trådbussar vore ett i initialskedet billigare alternativ än spårtrafik, och har också goda argument för sig, men har förstås inte samma charm i stadsbilden. Och hur har cykeltekniken – i och för sig inget kollektivt färdmedel – utvecklats om några decennier?
Tunnelbana, trådbussar, spårvagn, spårtaxi, bussar med biobränsle, subventionerade hybridcyklar och vinteruppvärmda cykelbanor/cykelbroar, eldrivna och tysta bilar på vanlig väg, ringleder och vägavgifter, kollektiva bilpooler?  Hur ser det ut i Umeå år, låt säga, 2050?

Tyska s-legender på YouTube

Av , , Bli först att kommentera 0
Tre tyska socialdemokrater som är underhållande att kolla in på YouTube:
Willy Brandt (det varma, sorgsna, hemlighetsfulla)
Herbert Wehner (ögonen, den bara halvt tyglade vreden, det krampaktiga)
Helmut Schmidt (den oemotståndligt charmiga, odrägliga, briljanta arrogansen) – i det här klippet dyker även andra legendarer upp, kristdemokraterna Helmut Kohl (i rollen som oppositionsledare) och Franz Josef Strauss (som jag har väldigt svårt för) och liberalen, utrikesministern Hans-Dietrich Genscher (som jag har väldigt lätt för)