Bemödade sig alliansen tillräckligt?

Det handlar mycket om Sofiehemsskolan och Östra Ersbodaskolan här på bloggen just nu, men det är en debatt som väcker starkt engagemang. I en signerad text på dagens ledarsida, följer jag upp debatten med ytterligare en kommentar, den här gången med frågan om alliansen hade kunnat anstränga sig mer för att hitta en lösning tillsammans med miljöpartiet på måndagens fullmäktige och vad det egentligen var som gick snett.

Uppdatering: Anders Ågren kommenterar det hela på sin blogg nu på förmiddagen, liksom Anders Sellström.

—————————————————

Vad gick snett på fullmäktige?

Beslutet på måndagens fullmäktige i Umeå om Sofiehemsskolan, där en stäng igen-minoritet vann över en bevara-majoritet, fortsätter att engagera. Den underliga omröstningen där miljöpartiet lade ner sina röster hellre än att ställa upp bakom allianspartierna och rättvisepartiet i ett stöd för Sofiehemsskolan, fortsätter att väcka frågor.

På gårdagens ledarsida skrev jag om varför miljöpartiets agerande måste betraktas som mycket märkligt och ett svek mot tidigare besked från partiets sida. Miljöpartiets företrädare hade fram till den avgörande voteringen intagit en hållning som även är min: att både Sofiehemsskolan och Östra Ersbodaskolan bör värnas. Besked har under den politiska processens gång givits som gör att Östra Ersbodaskolans överlevnad rimligen måste anses som säkrad. I måndags handlade det om att ta den chans som fanns för att även Sofiehemsskolan skulle undgå att falla offer för socialdemokraternas och vänsterpartiets aversioner. Miljöpartiet såg till att den chansen inte togs. Det var riktigt trist.

Men är miljöpartiets svek ensamt en tillräcklig förklaring till utgången i fullmäktige? Eller hade, miljöpartiets underliga uppträdande till trots, även allianspartierna kunnat göra mer för att åstadkomma en uppgörelse? Brast inte bara mp, utan också alliansen, i det politiska hantverket?

På dagens insändarsida i VK skriver både miljöpartiet och alliansen om Sofiehemsskolan och händelserna på fullmäktige.

Miljöpartiets inlägg bekräftar för det första att de helt överanalyserade en situation som i praktiken var ganska enkel. Man sjabblade till det, och Sofiehemsskolan får betala priset. Den kritiken kommer partiet inte undan.

Men samtidigt finns i miljöpartiets inlägg en uppenbar frustration över att alliansen inte ville ge något besked om Östra Ersbodaskolan. Hade en vink i den riktningen, informellt eller från talarstolen, kunnat få miljöpartiet att rösta annorlunda? Varför gavs den i så fall inte? Eller krävde mp mer?

Gjorde alliansen sitt yttersta, med de möjligheter som finns under ett långt kommunfullmäktige att ge och ta? Hade man genom ett tydligare besked, något slags avsiktsförklaring angående Östra Ersbodaskolan, även om den inte formellt stod på dagordningen, kunnat lösa upp prestigen?

Bara de inblandade vet hur korridorsnacket förlöpte. Men med tanke på att den majoritet som finns för Sofiehemsskolan i fullmäktige försvann när det var dags för votering, är det uppenbart att något gick snett. För att en upprepning ska undvikas är följdfrågor motiverade.

Miljöpartiet har mest att förklara. Har även alliansen skäl till självkritik? Bemödade man sig tillräckligt?