Bibliotekets framtid och debatten om Umeås stadsbild

Min lördagskrönika den här veckan blandar lite kärvänlig ironi inför argument som inte håller, med en del allvar och varav hjärtat är fullt:

————————————————

Stadsbibliotekets framtid i ett nytt sekel

Häromdagen klev jag av bussen vid Vasaplan besluten att ge mig ut på en vågad expedition i Umeås oöverblickbara stadskärna. Äventyrslusten drev mig att testa det omöjliga. Från stadsbiblioteket uppe i stadens urbana, nordöstra centrum skulle jag försöka att kämpa mig tvärs igenom den ofantligt vidsträckta metropolen ända ned till parkeringsplatsen på kajen långt ute i kommunens avlägsna, sydvästra utmarker.

 

Det finns kanske inte någon plats i ett samhälle, sa Lady Bird Johnson, som är så demokratiskt som stadens bibliotek. När jag skriver de här raderna vid ett bord på Umeå stadsbibliotek – i höjd med O-hyllan (samhälls- och rättsvetenskap) och N-hyllan (geografi) – är det i den allra mest symbolbärande miljö en stad äger: demokrati, bildning, kunskap, fritid, samtal, möten och tillgänglighet. Det borde vara den värdefullaste byggnaden i alla strategispel.

Biblioteken har historiskt sett alltid haft många funktioner – som intellektuella miljöer, som mötesplatser, som arkiv. Men under de senaste decennierna har uppdraget breddats. Tyngdpunkten har förskjutits bort något från arkivfunktionen och mer tonvikt har lagts vid biblioteken som demokratiska och kulturella mötesplatser, som ickekommersiella rum i det offentliga rummet. Biblioteken har varit den främsta av kultur- och bildningsinstitutioner i en omgivning av boende och myndighets- och näringsverksamheter, ibland med lätt konkurrens från någon stadsteater eller konserthall.

 

Jo, jag vet, det låter helt utsiktslöst att tillryggalägga den sträckan till fots, men jag var beredd att göra ett försök. Matsäcken var packad. Jag hade rejäla skor på fötterna. Och jag var beredd att ställa om klockan när jag passerade över från en tidszon till nästa. Men först blev jag stående, andlös, i ett anfall av tacksamhet, som vi fått lära oss att man ska göra, över att få bo i kanske Sveriges vackraste, varmaste och bäst planerade stad. Vilken lättnad att kunna vandra i ett offentligt rum där alla frågor redan är besvarade, nya generationer bara har att slå sig ned i det bestående under tacksamhet över att inte behöva tänka, tycka eller känna själva och alla klockor borde stanna i beundran inför en fulländning lyft över själva tidens gång.

 

Biblioteken spelar också ofta en framträdande roll för invandrade, nyinflyttade och nyanlända, för integration, information och kommunikation. Häromveckan var jag med min son på en hemspråksundervisningsdag på stadsbiblioteket. Barn och föräldrar in och ut ur sagorummet, modersmål efter modersmål i inspirerande mångfald; världens kör i Norrlands huvudstad. Det var vackert, blåste frisk luft, talade för Umeå.

Allt i en miljö av barnböcker och ungdomsböcker runt omkring, på svenska, översatta till svenska, eller översatta från svenska till andra språk. Att det var på biblioteket allt ägde rum kändes självklart. På biblioteken finns fler gemensamma referenser och kontaktytor än någon annanstans.

 

Med sitt estetiska och psykologiska djup, sin unika utstrålning, sin oupphörligt fascinerande arkitektur och sina berömda busskurer borde Umeås stadskärna få stadsplanerare från hela landet, hela Europa, att vallfärda norrut för att gröna i ansiktena av avund, eller åtminstone gröna i ansiktet, betrakta detta föredömliga exempel på hur en stadsmiljö bör gestaltas.

 

Ändå har de senaste trettio årens utveckling förmodligen varit ett stillastående vatten i jämförelse med de förändringar som väntar framöver. I takt med att kommunikationsvanor, sökvanor, medievanor och läsvanor förändras med digitalisering och internet, kommer även bibliotekens roller att förändras. Ingen institution kan vila på gamla meriter om den inte förmår vara till nytta även för nya generationer, i deras livsmönster, bildningsarbete och demokratiska processer. Bibliotek är inte döda utställningar av material. De gestaltas och levandegörs varje dag – av personalen och besökarna. Ömsar hud ständigt. Eller tynar.

 

Vasaplan, Rådhustorget, kyrkbron, gågatan, det i synnerhet sommartid bohemiskt-kulinariskt beströdda Apberget, kultparkeringsplatsen som gör glasklart för Kajen att den inte ska tro att den är något, att den inte ska inbilla sig att den är bättre än andra platser, att den inte ska tro att någon bryr sig om den, allt gör att man kan hävda att historien faktiskt nått sitt slut i Umeå.

 

Jag är övertygad om att bibliotekens framtid ligger i att utvecklas som lokala mötesplatser där det intellektuella samtalet, det kulturella genreöverskridandet, det politiska meningsutbytet och det eviga berättandet kan sammanstråla i levande möten, i fysiska miljöer, som är tillgängliga och gemensamma, och som är ickekommersiella och avgiftsfria. Inte för att välfärdsskapande och välståndsalstrande kommersiella aktiviteter är fult eller fel, tvärtom, men för att de ändå alltid hittar sina platser.

 

Finns utrymme för förändringar i Umeås stadsbild kan de högst vara marginella. Egentligen återstår bara för unga och kommande generationer att samlas kring lägerelden för att lyssna till auktoriteternas utläggningar av hur denna perfekta stadsplanering ska förstås – estetiskt, teoretiskt och politiskt – som uttryck för den sanna, okorrumperade läran, och varför, när någon större förändring föreslås av de förtappade, budorden måste lyda: Det som blivit är bra. Det som förblivit är ännu bättre. Det som alltid varit är allra bäst. Det som är måste ständigt bevaras. Det som skulle kunna bli måste alltid bekämpas.

 

Nu står Umeå stadsbiblioteket eventuellt inför förändrade lokalbehov. Det är inte givet att det nuvarande läget erbjuder optimala lösningar. Fara eller chans? Det senare. Vilken ypperlig chans att utreda hur stadsbiblioteket skulle kunna se ut under 2000-talet, vilket innehåll och vilken inriktning det ska ha och i vilken stadsmiljö den skulle kunna få blomma i framtiden. Och att då lyfta och dryfta frågan om ett eventuellt kulturmötenas hus med biblioteket som hjärta, och som ett framträdande ickekommersiellt rum på attraktivt läge i stadsbilden är logiskt och framsynt.

Om sedan just ett kulturens hus skulle fylla någon funktion för Umeås kulturliv, om det finns en tanke med det som sträcker sig längre än guideturer av gäster 2014 och om det i så fall geografiskt hör hemma i Staden mellan broarna, eller på den plats där badhuset planeras eller någon annanstans centralt – går aldrig att diskutera om debatten dör direkt i konservativ anda på gamla vanors altare.

Eller om för många ledande politiker hukar och smyger med sina åsikter, och avvaktar oklara skeenden i kulisserna, bara för att deras partier är lite internt splittrade.  Eller om Umeås nya invånare, inte minst studenterna, som kan betrakta mycket med fräscha blickar, aldrig riktigt kommer in och får plats i debatten. Universitetsstadens eviga dilemma.

Umeå är Norrlands viktigaste urbana miljö, betydelsefull för hela regionen. Hur ska den gestaltas med blick femtio år framåt i tiden, inte femtio år bakåt? Mycket av det som i dag känns förlegat i Umeå, var framsynt och genomtänkt på sin tid. Det finns rika erfarenheter att lära och dra slutsatser av. Mössan av och ärligt tack. Men varför så ofta denna brist på nyfikenhet på vart nya idéer skulle kunna föra stafettpinnen i en levande stad? Är historien verkligen slut?

 

Naturligtvis kom jag aldrig fram. Det är ofantliga avstånd i Umeå centrum. När jag med trasiga skor och av trötthet dimmig blick blott började ana Rådhustorget en bit fram gav jag upp.

Etiketter: , , , ,

6 kommentarer

  1. Eva Pårud

    För unga friska ben med bra skor är inte avståndet mellan nuvarande bibliotek och kajen inte långt. Vi måste tänka på äldre icke bilburna och beroende av intilliggande busshållplats samt barnfamiljer med liknande behov. Kan man inte tänka nytt i det befintliga? Varför inte länka ihop biblioteket och FH med en glasgång uppe i luften? Vipps så har man en sammanhängande byggnad full av aktiviteter. Behöver biblioteket större utrymme så ta då Fullmäktiesalen med intilliggande utrymmen och tillskapa en Fullmäktigesal på annan plats. Varför ska den vara belägen just i biblioteket?

  2. Ola Nordebo

    Svar till Eva Pårud (2010-03-13 12:59)
    Håller med, tillgängligheten för alla är en helt avgörande fråga. Men om man hypotetiskt tänker sig att ett kulturmötenas hus vid Kajen (eller på annan central plats) skulle samla olika verksamheter skulle givetvis transportfrågorna gå att lösa utifrån de nya behoven. Så stort är inte centrala Umeå. Om man inte anser att dagens ordning är helig och huggen i sten, borde bibliotekets bästa prioriteras, inte busshållplatser. Det hindrar inte att nytänkande lösningar på nuvarande plats till slut ändå kan visa sig bäst. Men Vasaplan är inte det för all framtid enda tänkbara läget för biblioteket.

  3. Mikael "MMN-o" Nordfeldth

    Vilket sant nöje att läsa! Att det enda jag sedan får ut av texten är att man bör vara öppen för utveckling är en annan sak .)

    Viktigt tycker jag är att se stadskärnans formation efter eventuell flytt. Vad ersätts biblioteket av, kommers eller en ny kulturinstitution? Kanske kontor eller, i värsta tänkbara fall, en parkering.

    Biblioteket kan mycket väl flyttas, men en diversitet och välblandad kompott av olika tilltalande utbud är nödvändigt i det centralaste av stan. Särskilt när stadskärnan bevisligen är stor nog att slita ut även tappra ledarskribenters skor innan man ens nått Apberget .)

  4. Elmar Friesli

    På samma sätt som en sann konstnär målar sina tankar och känslor på en duk, så har också du Ola målat med ord. Det var ett stort nöje att läsa denna artikel.
    I dagens läge tycker jag personligen att stadsbiblioteket ligger på en underbar plats, men självklart är även jag öppen för förändringar, för en ny radikal design löser ju många av problemen med de gamla utmaningarna och tack komplicerade datormodeller, materialoptimering och ekonomiska muskler skapas en ny generation byggrevolution och helt nya förutsättningar.

  5. TC

    Givetvis är Grusplan vid Vasaplan är perfekt för ett nytt Kulturens hus inklusive ett modernt Stadsbibliotek värdigt en universitetsstad. Grusplan är dock olämplig för ett äventyrsbad. Umeå ska bygga en evenemangsarena så är det självklart att badet ska placeras intill den så att överskottsvärme därifrån kan värma badet. Placeras bad o arena på Hamrinsberget så finansierar Baticgruppen bygget o får då ett egetintresse av att se till att sponsra Löven så de når Elitserien. De nuvarande bibliotekslokalerna bör bli en butiksgalleria o skulle då ge Umeå en verkligt attraktiv central butiksgata.

  6. Robert Andersson (S)

    Tja!

    jag har mailat till redaktionen tidigare om att jag vill bli placerad i kategorin ”politik och opinionsbloggar” utan framgång, skulle du kunna fixa det?

    Jag heter Robert Andersson och står som nummer 7 på socialdemokraternas lista i Robertsfors.

Lämna ett svar till Robert Andersson (S) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.