Valrörelsen som allra bäst och sämst

Gör en litet svep över partierna och valrörelsen i dagens lördagskrönika, med både allvar och ironi, positivt och negativt, och med själva poängen på slutet:

———————————————

Valrörelsen som allra bäst och sämst

Partiernas bästa stämningars längtan inför valet:

Moderaterna: Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, närapå i den ordningen. Moderaterna har inte många enskilda förslag man lägger märke till. Men i grenen statsbärande regeringsduglighet, ekonomiskt ansvarstagande och förmågan att förnya sin framtoning i sympatisk riktning när gamla statsbärare tappar i anseende dominerar de svensk politik just nu.

Socialdemokraterna: är det parti som har den tydligaste hållningen i frågor som rör socialförsäkringssystemens framtid med förankring i den generella välfärdens principer. Har också mer än andra identifierat och diskuterat behovet av livslångt lärande, möjligheten för människor att hinna vidareutbilda sig, komma igen och få nya chanser under långa yrkesliv.

Folkpartiet: är det parti som med störst trovärdighet betonar hur en socialliberal kunskapsskola med trygga arbetsmiljöer, extra stödinsatser och stärkt läraryrke, är nödvändigt för att Sverige ska kunna värna välstånd, jobb och entreprenörskap även i 2000-talet. Har den principfastaste utrikespolitiken för demokrati, mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.

Vänsterpartiet: står upp för en solidarisk hållning i asyl- och flyktingpolitiken när flera andra partier inte helt orkar stå emot frestelsen att småtesta förslag i annan riktning, har en skarp jämställdhetsprofil i familjepolitiken och hör till de riksdagspartier som komprometterat sig minst i de personliga integritetsfrågorna.

Centerpartiet: är det enda av riksdagspartierna som återkommande på partiledarnivå haft något konkret och engagerat att säga om landsbygden och Norrlands framtid. Är även det parti som fullt ut vågat dra igång en debatt om framtidens arbetsmarknadslagstiftning och hur trösklarna till jobb kan sänkas för utsatta grupper.

Miljöpartiet: är det parti som med mest glöd formulerat att övergången till ett klimathållbart, förnyelsebart samhälle inte är ett nödvändigt ont, utan en chans för svensk ekonomi och tillväxt. Är de som med mest intellektuellt kurage står upp för exempelvis omstridda förslag som bensinskattehöjning. Har sökt frigöra sig från 1900-talets retoriska mönster.

Kristdemokraterna: har stått upp i regeringen mot exempelvis förslaget om försörjningskrav för anhöriginvandring, och i den typen av frågor varit ett socialt samvete inom alliansen. Har via socialministern varit pådrivande i reformerna för ökad valfrihet, medborgar- och patientmakt och fler driftsformer inom offentlig sektor, mot byråkratism och centralism.

De konstigaste förslagen från riksdagspartierna eller deras ledande företrädare:

Moderaterna: skicka kuvert i grälla färger till personer som är misstänkta för sexbrott, redan innan rättegång.

(På temat: är du misstänkt är du skyldig, och om du inte är skyldig lär dig det grälla kuvertet en läxa så att du aktar dig för att begå om samma brott som du eventuellt aldrig begick. Fast lite skyldig är du nog oavsett, ingen rök utan eld, och förresten avlyssnar vi din e-post alltid, hela tiden, så passa dig.)

Socialdemokraterna: avskaffa RUT i hela landet och inför butlerservice i Stockholms tunnelbana istället.

(På temat: bara rediga karlar med riktiga karljobb bör få bli företagare, men om det är män i centrala Stockholm som får servicejobben och tjänar pengarna är det okej med nya tjänstejobb också. Men bara där. Låginkomsttagare i resten av landet kan sluta gnälla, vi måste vinna röster i storstan.)

Vänsterpartiet: straffskatt på visstidsanställningar.

(På temat: de där kapitalistiska småföretagarna som har fräckheten att nyanställa folk till privata jobb måste straffas även om det skapar fler arbetslösa, drabbar de mest utsatta hårdast och minskar resurserna till välfärden. Den som inte hittar ett fast, välbetalt jobb på en gång får skylla sig själv.)

Folkpartiet: tvinga föräldrar till stökiga barn att sitta med i klassrummen.

(På temat: bråkiga barn är en rent disciplinär fråga och har inget med sociala omständigheter att göra. Om inte föräldrarna dyker upp tar vi farmor eller morfar, om inte de kommer tvingar vi grannarna att veta hut i skamvrån. Annars skickas skämsstrut hem i grällfärgat kuvert – tipstack Ask).

Centerpartiet: den hotade vargstammen mår bra av licensjakt för det är bara inavlade vargar som dödas, inga andra.

(På temat: när det gäller vargens överlevnad, minkuppfödning och djurskydd är det viktigt att alltid kolla vad lobby- och branschintressen tycker, så att de inte blir förbannade, och sedan säga något högt. För övrigt är dagens kikarsikten fantastiska. Man känner igen en inavlad varg direkt.)

Miljöpartiet: förbjud köpcentrum utanför stadskärnor.

(På temat: det som duger åt välbärgade Södermalmsbor i Stockholm duger åt alla andra också, och de som råkar bo i förorter eller i mindre städer eller på landsbygden eller har mager ekonomi eller stor familj eller överhuvudtaget bor i Norrland borde fundera över sina egoistiska livsstilar, sälja bilen och flytta till Söder.)

Kristdemokraterna: gör vårdnadsbidraget obligatoriskt i hela landet.

(På temat: arbetslinjen är helig och ska gälla på alla områden utom i familjepolitiken där den skulle kunna ha betydelse för ökad jämställdhet, starkare ställning för kvinnor på arbetsmarknaden och bättre integration. Könsrollerna är heligare än arbetslinjen. Femtiotalet var fint.)

…för övrigt hoppas jag att väljare som fortfarande tvekar mellan regeringsalternativen, mellan partier inom ett block eller mellan enskilda kandidater på ett partis lista ger sitt stöd åt dem som ägnat sig minst åt att frånskriva meningsmotståndare heder, ära och anständighet. Rösta på dem som ägnat sig minst åt aggressiva personangrepp, som erkänner att verkligheten är nyanserad, att det finns flera sidor av saken. Kryssa dem som sökt berätta med egna ord vad de själva vill och varför.

De som med utgångspunkt i skiljelinjer kring några procent av statsbudgeten delar in världen i vi och dem, i goda och onda, i önskvärda och icke önskvärda människor, som önskar elände och lidande åt de som tycker annorlunda, som inte drar sig för metoder i valfuskets närhet, som inte respekterar demokratisk mångfald om inte väljarmajoriteten röstar precis som de tycker – de kommer efter valet inte att dra sig för att som makthavare och beslutsfattare ignorera enskilda människor som råkar ut för övergrepp och maktmissbruk i olika delar av samhället.

Rösta inte på smutskastarna och mobbarna inom politiken. Rösta på dem som orkar stå för något positivt och humanistiskt också i sina egna uppträdanden.