Öppen källkod får inte bli ett tomt löfte i Umeå

Öppen källkod ska vara ett bärande tema i Umeå inför kulturhuvudstadsåret 2014. Politiken måste leva upp till det och prioritera demokratisk öppenhet och transparens. Om det handlar den här krönikan, med anledning av debatten om kommunalrådet Lennart Holmlunds meddelande till kulturdebattören Anders E Björkmans chef.

——————————————————

Öppen källkod eller jädra soppa i Umeå?

Kommunalrådet Lennart Holmlunds omöjliga och i allt olämpliga meddelande till debattören Anders E Björkmans chef på Västerbottens museum, som VK rapporterat om på nyhetsplats, är en påminnelse om att Umeå balanserar på gränsen mellan progressiv, kraftfull stadsutveckling och en småstadssoppa av sammansmultna intressen, beslut bakom kulisserna och oklara roller.

Jag har tidigare beskrivit intrycket av soppa så här på ledarsidan:

”Balticgruppen, Umeås dominerande fastighetsaktör, är idégivare, pådrivare och tung intressent i den lokala stadsplaneringsdebatten, har sponsrat universitetsprojekt med stora summor, har med en uppmärksammad insats har gått in och betalat ungdomsjobb åt kommunen och har sedan en tid tillbaka ett fastighetsbolag ihop med den lokalt på både papper och webb helt dominerande mediekoncern som bland annat äger stadens båda dagstidningar – Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. (…) Osund maktkoncentration och sammanflytande ekonomiska intressen kommer sällan som huvudnummer med pukor och trumpeter. Sådant upptäcks vanligtvis efterhand, som en fotnot med oanade konsekvenser efter en lång lista av goda avsikter. Faran finns att vi till slut inte ser skogen för alla träden. Vi får se upp så att vi inte jublar över enskildheterna men missar det övergripande mönstret av en problematisk maktsammansmältning i Umeå, där pluralism och konkurrens riskerar att ta stryk. Det vore mindre Balticgruppens ansvar än de övriga aktörernas.”

Inför kulturhuvudstadsåret 2014, med öppen källkod som ett bärande tema, har Umeå ett ansvar att klara av projekt under bevarande av demokratisk öppenhet och transparens. Men koden i Umeå ligger, kanske av gammal vana, ofta dold. Spekulationerna blir därefter. Att stadsplaneringen inte stod mer i centrum under valrörelsen – med undantag för ett fåtal politiker som varit öppna och ärliga från början, men fortfarande är relativt ensamma i debatten medan andra som delar åsikterna ligger jättelågt eller tvår sina händer – var en försummelse som nu gör att många kan ifrågasätta var besluten egentligen fattats.

För få vågade göra idéerna kring Staden mellan broarna till huvudsak i valrörelsen – vilket de hade förtjänat. För många tycks ha hoppats på snabba lösningar därefter när mandaten fördelats på andra grunder. Kritiken från dem som är emot blir lika intensiv som den sökta demokratiska legitimiteten för projekten är svag.

En sak man inte vill ta öppen ställning för, kan man inte heller driva med både kraft och öppen källkod samtidigt. Antingen blir det inget eller så sköts saker i det fördolda. Nu klämtar klockan inför 2014 och då ställs den lokala opinionen i någon mån inför fullbordat faktum. Det skapar misstro, som inte blir mindre av oacceptabla utbrott mot avvikande åsikter. Ett kulturhuvudstadsprojekt ställer många inför krav på nyorientering. Det är bra, politik ska kunna utmana, vilja någonting som inte är enkelt från början, inte alltid resignera inför all klackarna i backarna-negativism.

Men utmaningen till nytänkande kan inte bara gå i en riktning. Politik är inte bara förankring av svar uppifrån, utan framför allt en skapande, intellektuell process underifrån. Den öppna källkoden som hållning var, så har det tolkats, i första hand en uppfordran till beslutsfattarna själva, att bryta med gamla vanor, att kasta en blick inåt; ett löfte om att, för att citera Willy Brandts berömda ord “våga lite mer demokrati”. Har politiken i Umeå gjort den egna, inre resan, inför 2014?

Välkomna debatten, ta den, vinn den, är ett bra recept för förändringsprocesser. Det rymmer alltid risken för nederlag, så ska det vara, men också stora möjligheter, genom vinsten i legitimitet. Kulturhuvudstadssatsningens ja till kultur som centralt för demokrati och välfärd, liksom idéerna om socialt och ekologiskt progressiv stadsutveckling i ett växande Umeå, inklusive Staden mellan broarna, måste tåla ljuset.

Så lovvärda idéer ska inte skyddas under hemlig entré, utan ljussättas i och utsättas för öppen debatt. Jag är säker på att de tål det, och om inte så är det så.

(Fotnot: Som upplysning för dem som inte följt debatten närmare och innan ni skickar eventuella SMS någonstans kan påpekas att Anders E Björkman inte gör någon hemlighet av att han anser mig vara en smaklös, inkompetent och ung kvacksalvare i Umeåfrågor (och kanske i största allmänhet). Och jag gör ingen hemlighet av att jag tycker att han är kulturkonservativ och navelskådande i sin syn på Norrlands största stad. Vi har alltså inte kuckelurat ihop om det här överhuvudtaget. Jag har aldrig mig veterligen träffat eller talat med Björkman, och för övrigt heller aldrig någon gång träffat eller talat med Krister Olsson. (Jag har heller aldrig träffat kungen, men skulle mycket hellre träffa någon av ovanstående.)

6 kommentarer

  1. Tom

    Tack för ett välbehövligt inlägg i umeå 2014 debatten! Umeås profilering som ”open source” framstår närmast pinsam när man ser hur dålig förankring de politiska besluten har hos folket.

    Det vore t.ex. intressant med en folkomröstning i populistfrågorna:
    – Staden mellan broarna
    – Badhuset på mimer
    – Evenemangarena

    Staden mellan broarna bär en skimmer av desperation. Var kommer pengarna från att bygga detta bygge? Man MÅSTE troligtvis flytta biblioteket för att kunna finansiera det bygget. Det är alltså inte bibliotekets intressen som prioriteras.
    Ett billigare förslag är att byta ut asfalten mot gräsmatta och bilar mot människor.

    Äventyrsbadet på mimer är ett lustigt projekt. Varför placera ett äventyrsbad i centrum när det finns ett fullgott alternativ i Holmsund? Låt Holmsund bli ett attraktivt utflyktsmål för dem som vill bada. Med tanke på att många åker till ö-vik för att bada är det nog inga problem att fara till Holmsund.
    Istället för ett äventyrsbad kan man då bygga simbassänger för en mindre kostnad och fylla grusplanen med hyreshus för att råda bot på bostadsbristen.

    – Evenemangsarena är ett nästan komiskt förslag. Det efterfrågas säkert av många men hur ska det fungera ekonomiskt?

  2. Adde

    Mycket sunt skrivet. Tonen och tillägget längst ner är mycket bra.

    Jag tycker att Umeå så snart som möjligt bör avsäga sig kulturhuvudstadsåret som projekt. Det vore nog lätt att snacka sig ur det här i och med att Riga också kommer att köra samma år.

    Det är skrämmande att se hur lugna de ansvariga är. De verkar vare sig ha grepp om tid eller pengar när det gäller sådana här projekt. Framför allt verkar de inte begripa att Umeå inte kommer att bli världsberömt för Kulturhuvudstadsåret om de lyckas genomföra ett vettigt projekt. Däremot kan Umeå bli världsberömt om det floppar.

    En stad vars kulturelit lyckats krama ur sig ett enda projekt som lyckats få internationell uppmärksamhet bör inte ta på sig ett kulturhuvudstadsprojekt. Såvida de inte tänkt göra en multikultivariant av kissande damen från New York, förstås. Kanske ta hit en dam från varje kontinent? Det finns flera scener som skulle kunna passa. Till exempel apberget.

    Det här riskerar att gå åt skogen, så det vore bättre att avsäga sig projektet i tid.

  3. Anders E Björkman

    ”…att Anders E Björkman inte gör någon hemlighet av att han anser mig vara en smaklös, inkompetent och ung kvacksalvare i Umeåfrågor (och kanske i största allmänhet).”
    Måste ha skett i sömnen. Har jag faktiskt skrivit så om dej? Att du har tvivelaktiga åsikter gör dej inte till en sämre människa i mina ögon. Du får väl fixa en träff med Olsson och mej. Vi kan ju alltid snacka o kungen och Holmlund…

    Anders E B

  4. Erik

    Jag är ju motståndare i frågan och du och jag brukar ju inte heller vara överens i mycket vilket visat sig i tidigare diskussioner här på din blogg. Jag vill dock tacka för ett väldigt välformulerat inlägg och det glädjer mig att ledarbloggen äntligen tar upp frågan på allvar!

    Jag är personligen en stark entusiast av kultursatsningar och var till en början väldigt positiv inställd till kulturhuvudstadsåret kring vilket jag också suttit i en del dialog. Som aktiv i kulturföreningar, som festivalarrangör, musiker och anställd inom en kulturinstitution kan jag bara beklaga att det hela fallit så hemskt snett. Jag ogillar kritiken som utgår från att all form av satsning på kultur är negativ – en åsikt som inte minst hörs från ett mindre omtyckt parti på samma politiska kant som jag själv rör mig i (om man generaliserar). Kulturhuvudstadsåret hade alla förutsättningar att bli något bra och jag anser att man verkligen jobbade hårt (speciellt Lindegren, som jag tycker väl om) för att förstå visionerna som fanns inom kulturlivet i staden.

    Jag blir därför dubbelt besviken när resultatet av alla dessa dialoger blir ett projekt som har en så uppenbar avsaknad av förankring, även inom det kulturliv jag anser mig vara väl bevandrad i och som inte minst ges en antydning av i den debattartikel som på allvar startade den nu pågående debatten. Jag skulle absolut personligen kunna revidera min åsikt mot flytten av stadsbiblioteket om det fanns goda grunder, insyn, en öppen debatt. Problemet som jag ser det är att man inte vill flytta biblioteket för bibliotekets skull, man vill göra det för att ge skjuts åt en viss form av stadsomvandling (vissa kallar det utveckling). När man sedan försöker argumentera för att detta skulle vara bra för biblioteket-i-sig faller det på sin egen rimlighet, empirisk fakta saknas och motståndet blir uppenbart. Jag tror Umeå behöver en öppen och synlig debatt om staden som sådan, speciellt när den växer så snabbt. Annars kommer denna strid upprepas..

  5. Korre

    Öppen källkod, men vem håller i börsen?

    Kulturhuvudstadsåret 2014 kan mycket väl bli ett fiasko i dignitet med Botniabanan. Öppen källkod är inte någon garanti för att omvärlden kommer att uppfatta Umeå, efter kulturhuvudstadsåret 2014, som en attraktiv stad.
    Hela kulturhuvudstadsprojektet saknar folklig förankring! Att samerna skall vara med, var en av de avgörande faktorerna att man fick projektet. Hur förankrade är samerna i Umeås kulturliv?
    De utanpåverk som nu måste till för att rättfärdiga kulturhuvudstadsåret befinner sig nu i panikfas! Något måste byggas och någon måste finansiera. Det finns inte längre tid för eftertanke. Kommunen kommer att vara piskad att göra satsningar som med de planer som finns, känns totalt tokiga.
    Öppen källkod skulle kunna innebär ökad demokrati. Dagens modell är mer ägnad att köra över folkliga opinioner, än att bejaka kraften i dessa. Kommunens synsätt ökar inte gräsrötternas engagemang.
    Risken är uppenbar att Kulturhuvudstadsåret kommer att bygga på den negativa image som Umeå redan har i omvärlden. Sen har ju Umeå sedan en lång tid en image av företagsovänlighet, om detta är bra från kultursynpunkt råder det säkert delade meningar om.
    I kampen om kulturhuvudstadsåret mellan Umeå och Lund gick de senare segrande ur striden. De slapp ett engångsevenemang som inte ger garanti för några positiva långvariga effekter. De fick MAX 4 ett av de största forskningsprojekt någonsin inom EU, vilket kommer att ge stora positiva effekter för Öresundsregionen. Lund har förutsättningar att bli en större bärare av kultur, utan att ens ha haft ett kulturhuvudstadsår.

  6. Mikael "MMN-o" Nordfeldth

    Suveränt inlägg på ämnet. Den demokratiska legitimiteten är av högsta angelägenhet och mycket intressant att diskutera. Staden mellan broarna är ett projekt som hållits levande med kuvös och har absolut inget genomgående stöd i Umeås medborgarhav.

    Att sedan det högsta politiska hönset i Umeå kommun, tidigare ofta förknippats positiv till skandalösa skamavtal med Balticgruppen, aktivt påtalar nackdelarna (konsekvenserna) med en politiskt frispråkig anställd. I mina ögon ett hot gentemot den trots allt politiskt styrda organisationen Västerbottens museum… Ja om det kan jag inte tycka annat än allvarligt maktmissbruk.

    Med mycket makt kommer mycket ansvar. Det vet vilken femåring som helst som läst/sett Spindelmannen. Varför kan inte Umeås ordförande i kommunstyrelsen relatera till det?

Lämna ett svar till Adde Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.