Sveriges televisions vinklade historieskrivning

I kväll började Sveriges television reprisera en dokumentärserie om Sveriges 1900-tal – Hundra svenska år ­– som blev kritiserad för förljugen historieskriven första gången den sändes 1999. Jag har tidigare kommenterat den här på bloggen, historielösheten och mytbildningarna i svensk debatt kring den svenska 1900-talshistorien.

Dokumentären gav, vad den övergripande politiska och ekonomiska utvecklingen anbelangar, en historiebild klippt och skuren för socialistiska syften, där nästan alla liberala inslag – politiska och ekonomiska – systematiskt hade suddats ut. Problemet var inte det som skildrades, utan det som förtegs. Dagens Nyheters tidigare chefredaktör Hans Bergström sammanfattade det bra:

”Teveseriens första del om svensk inrikespolitik och samhällsomvandling var däremot medvetet socialistisk i hela sitt perspektiv. Häger-Villius lyckas till och med beröra parlamentarismens genombrott utan att nämna Karl Staaff och dennes strid med kungamakten, rösträttsrörelsen utan att nämna liberalerna och kvinnornas intåg i riksdagen utan att nämnda Kerstin Hesselgren. Det rör sig om ett konsekvent och skickligt genomfört utplånande av alla liberala spår i svensk historia. (?) Detta är inte historieskrivning utan propaganda. Ändå är det märkligt att två årtionden av ny ekonomisk-historisk forskning har gått spårlöst förbi dem som nu gör program och utställningar om Sveriges moderna genombrott."

Den som hoppats på åtminstone ett försök till en bred, begriplig och fördjupande bild av Sveriges väg till demokrati och välfärd, den som ville förstå det moderna Sveriges framväxt, fick dålig hjälp av SVT; tyvärr, då ambitiösa svenska historiedokumentärer är en bristvara.

En utmärkt sammanfattning av kritiken finns i Håkan Holmbergs och Anders Johnsons skrift ”Man märker avsikten. Om historieförfalskarna på Sveriges Television”, från år 2000.

SVT gör mycket bra, men ibland framstår public service faktiskt som en lysande idé, trots SVT och licensbyråkratin. Med lite mindre energi på kungafjäsk, melodifestivaler, märkliga felsatsningar och förljugna propagandabrev till försvar för ett politiskt, tekniskt och moraliskt förlegat licenssystem, och lite mer genomtänkta och genomarbetade programidéer, skulle SVT mer sällan påstås vara ett dåligt exempel för oss public service-vänner att hänvisa till.

* Och för övrigt bör monarkin avvecklas.