Umeå, översiktsplanen och demokratin
Umeås nya översiktsplan är tilltalande i många avseenden, och den står och faller inte med realismen i målet om 200 000 invånare till 2050. Farhågorna, värda att upprepa och diskutera, gäller istället den demokratiska tillämpningen. Jag resonerar lite kring detta i denna krönika.
——————————————–
Umeå, översiktsplanen och demokratin
Kommer Umeå att ha 200 000 invånare år 2050? Inflyttning och utflyttning kan påverkas av många olika faktorer, lokala, nationella och internationella, så det går förstås inte att utesluta en sådan snabb tillväxt. Men det finns inget i tillgänglig statistik eller i genomarbetade prognoser som tyder på det. Målet är en glad förhoppning mer än en realistisk bedömning.
Att Umeå även fortsättningsvis kommer att ha en ordentlig befolkningstillväxt, som kanske till och med överträffar det tidigare målet om 150 000 invånare till 2050, är ett rimligt antagande. Skillnaden mellan 150 000 och 200 000 är dock stor.
Alltså måste den nya översiktsplan som antogs i fullmäktige i måndags bedömas utifrån antagandet att målet om 200 000 invånare till 2050 är överdrivet. Är översiktsplanens grundtankar och prioriteringar hållbara och genomtänkta även vid ett scenario där Umeås befolkning om 40 år omfattar 150 000 eller 170 000 invånare? Svaret på den frågan är ja. Översiktsplanen står inte och faller med realismen i 200 000-målet.
Utgångspunkten att staden ska förtätas och byggas på höjden för att minska transporterna, prioritera kollektivtrafiken, utnyttja markytorna mer effektivt och motverka segregation bygger på ett tilltalande miljö- och hållbarhetstänkande.
Visionen om en modern urban miljö i en växande norrländsk storstad är också sympatisk, även ur ett regionalt helhetsperspektiv. Kontrasten mellan den urbana utvecklingen i Umeå och den moderna landsbygden i mindre kommuner, ger ett Norrland med en mångfald av varandra kompletterande livsmiljöer. Det ena stärker det andra.
Även översiktsplanens minskade detaljstyrning och ökade utrymme för idéer och entreprenörer är välkommen. Långsiktiga planer måste vara någorlunda flexibla och öppna.
Men de berättigade farhågor som finns, har med just det sistnämnda att göra – den politiska uppslutningen i kombination med den relativa öppenheten för starka exploatörer. En översiktsplan är aldrig bättre än tillämpningen av den. Brister det i demokratiskt tålamod och demokratisk öppenhet när ärenden blir konkreta hjälper ingen plan. Bred politisk enighet kan även bli ett lock över debatten.
Här har beslutsfattarna och de mest privilegierade privata aktörerna ett stort ansvar att inte utnyttja de slutna rummen och de informella genvägarna bara för att de finns där, att inte leverera fullbordade fakta till medborgarna, för att det blir minst krångel så.
En ny urban miljö, med det gemensamma offentliga rummet som en viktig del, kan inte kommenderas fram. En stadsmiljö måste växa fram, ytterst skapas av medborgarna själva varje dag. Det utesluter inte stora projekt. Lokaldemokrati är inte liktydigt med handlingsförlamning, att de som är emot alltid har rätt. Men dit hör också insikten om när det är läge att ta ett steg bakåt och lyssna i insikt om att politisk och ekonomisk styrka inte är liktydigt med avgörande argument. Och att egen lyhördhet skapar lyhördhet även hos andra; så kan man lära att ge, ta och mötas på bättre sätt. Visionen kan inte särskiljas från lokaldemokratin och den öppna debatten.
Där finns den stora utmaningen för Umeå – skärpt av de diffusa och slutna processer som präglat flera stadsplaneringsärenden inför 2014. Utmaningen, skrev jag i våras, till nytänkande kan inte bara gå i en riktning.
”Politik är inte bara förankring av svar uppifrån, utan framför allt en skapande, intellektuell process underifrån. Den öppna källkoden som hållning var, så har det tolkats, i första hand en uppfordran till beslutsfattarna själva, att bryta med gamla vanor, att kasta en blick inåt; ett löfte om att, för att citera Willy Brandts berömda ord ”våga lite mer demokrati”. Har politiken i Umeå gjort den egna, inre resan, inför 2014?”
Den stora granskning av arbetet inför 2014 som inletts på VK:s kultursida berör i hög grad den aspekten – delaktigheten nerifrån, kultur som ”ett för demokratin nödvändigt samtal om samhället och människan”, som Sara Meidell skrev i dag.
Det är viktigt att återkomma till ständigt. Umeås nya översiktsplan är tilltalande, men bara en plan.
