Håkan Juholt och konsekvenserna

Måste politiker i Håkan Juholts situation alltid avgå? Är det den enda tänkbara slutsatsen? Eller finns det andra sätt för dem att gottgöra misstag? Jag börjar som många andra luta åt att det är kört för Juholt, att han inte kommer att kunna sitta kvar särskilt länge till, men tror att lite större tålamod, lite större insikt om människors felbarhet, skulle göra gott ibland som komplement – inte ersättning – för den berättigat hårda kritiken.

Situationen förvärrades för Håkan Juholt i dag när hans assistent motsade partiledarens egna uppgifter kring vilken information som förelegat om regelverket för hyresersättningar. Har Juholt farit med osanning, gör det läget allvarligare. Affären har också oavsett vilket fått sådana proportioner att Juholt kommer att få svårt att återvinna förtroende till nästa val. Skillnaden i konsekvenserna för kvinnor respektive män i sådana här situationer har redan diskuterats livligt inom och utom socialdemokratin. Minnet av hur Mona Sahlin behandlades av sitt parti för något som var mindre belastande, finns kvar. Juholt har inte heller övertygat som partiledare hittills. De senaste turerna, och märkliga uttalanden, fogas till en helhetsbild. Hade han stått starkare politiskt, hade det interna stödet varit mer oreserverat.

Det som kan hjälpa honom är att hans parti är så sargat parti att det inte orkar med ett nytt partiledarval. Men av kommentarer från socialdemokratiska skribenter att döma vacklar stödet och ökar tvivlen.

Men borde Juholt avgå? Jag kan känna att det är lite sorgligt att erfarenheten av att ha agerat grundligt fel inte riktigt har plats i politiken. Kritiken mot dem som agerar som Juholt är nödvändig, men kanske borde den oftare kompletteras med visst slugt tålamod? Politiker kan, om de inte förvärrar läget i själva krishanteringen, mogna av sånt här, få ödmjukhet och perspektiv, tona ned fiendebilder som gör dem till bättre politiker efteråt. Det är ett sätt att betala tillbaka, att visa att man fattat, att leva upp till en andra chans. Får Juholt den chansen?

Uppdaterad:
Skulle däremot uppgifterna i kvällens Aktuellt om Juholt, Morgan Johansson och det skandalösa förslaget om tillfälligt medborgarskap stämma, som säger att Juholt gav klartecken till förslaget för att sedan kappvända några timmar senare när kritiken kom, tror jag att det är läge att på allvar börja fundera kring namn och efterträdarfrågan. Bekräftas den versionen tillkommer en sakpolitisk dimension av helt nytt slag till Juholts problem.

 

Etiketter:

En kommentar

  1. Maria Skiddi

    ”mogna” låter bra i generell svepande mening.

    Men mognandet av förmågan att hantera lögner MOT sig är ju en sak.

    Att hantera de lögner man själv producerar på det sätt Juholt nu gör är smärtsamt sensationellt!

    Möjligen behöver Sverige styras av en bombastisk mytoman som kan stapla ideologiska pamfletter på hög? då kan man köpa ohederligheten på det personliga planet?

    Varför inte anställa vilken superduktig skådis som helst för uppgiften? Någon som har som specialitet´ att behärska långa monologer och fängsla åskådarna. Hamlet någon?

    Just nu står Juholt och ”bygger” myten om sig själv i riksdagen för en politisk organisation som mer och mer framstår som en sekt imploderande i slowmotion.

Lämna ett svar till Maria Skiddi Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.