Ganna Chyzhevskas öde är inget isolerat fall

91-åriga Ganna Chyzhevskas öde och de inhumana konsekvenserna av den svenska asyl- och flyktingpolitiken, som varit medveten hård i decennier, är ämnet för min torsdagskrönika, men teckning av Niklas Eriksson i papperstidningen. Jag tar även upp den svenska självbilden.

——————————————-

Sverige på andra sidan myten

Med mindre än en timme kvar till verkställande stoppade Europadomstolen i tisdags den beslutade utvisningen av 91-åriga, synskadade och dementa Ganna Chyzhevska, vars anhöriga – barn, barnbarn – finns i Sverige.

Sverige är ett land som gärna framhäver sin egen förträfflighet – vi är bäst på det mesta, till och med mat, eftersom övriga världen enligt den protektionistiska propagandan i huvudsak består av djurplågare och miljöförstörare. Sverige sätter sig gärna till doms och gör sig lustigt över andra länders politik och samhällen. Men Sverige är även ett land vars självbild ibland är pinsamt förljugen.

Ganna Chyzhevskas öde är ett nytt upprörande exempel på den hårda och alltför restriktiva svenska asyl- och flyktingpolitiken. I det här fallet reglerna och tillämpningen av reglerna för anhöriginvandring.
De svenska migrationsmyndigheterna ville till varje pris skicka ut Ganna Chyzhevska ur landet, tillbaka till Ukraina. Bortom varje sansad bedömning av vad som utgör särskilt ömmande skäl, allmänt rättsmedvetande och grundläggande medmänsklighet skulle hon, 91 år gammal, avvisas till ett ensamt och dystert slut på livet.

Nu har Europadomstolen skjutit upp utvisningen, men utgången är fortfarande oklar och migrationsminister Tobias Billström (M) framhärdar trots protester från de övriga allianspartierna och de rödgröna partierna i ett försvar av gällande lagstiftning och dess tillämpning. Det är oacceptabelt.

Men det är nödvändigt att tala klarspråk, för att förstå problemets vidd. Det här handlar inte om ett enstaka fall, utan om en medveten politik, framvuxen sedan åtminstone ett och ett halvt decennium tillbaka, uppburen av de två största partierna i riksdagen. De inhumana konsekvenserna av den svenska asyl- och flyktingpolitiken är inget nytt fenomen.

Den förda politiken är en kvarleva från den så kallade järnaxel som socialdemokrater och moderater utgjorde i flyktingpolitiken under lång tid, fram till och med maktskiftet 2006, ofta i konflikt med hela den övriga riksdagen. Den verkar ännu. Nu bromsar moderaterna reformer av den aktuella lagstiftningen, i gammal stil. Och socialdemokraterna släppte för ett par veckor sedan en främlingsfientlig försöksballong kring temporära medborgarskap – som drogs tillbaka, men som avslöjade gamla, hårda instinkter.

Alliansen och Mp har gjort bra, inledande uppförelser på området de senaste åren. Men de bör bli fler, liberalare och mer humana. Blockpolitiken får inte stå i vägen.

Fall som Ganna Chyzhevskas är inget nytt, och inga missförstånd. Gång på gång kommer det nya exempel på hur det går till i praktiken.
Så här ser politiken på området ut i Sverige, sedan länge. Det är medvetet, och det är bedrövligt.