2014 – ett fyrtorn i dimman för Umeå

2014 lyser som ett fyrtorn i dimman för Umeå – det är anslaget för den här torsdagskrönikan, som resonerar lite kring årtalet kring vilket allt kretsar just nu, både när det gäller kulturhuvudstadsåret, stadsplaneringen och det partipolitiska spelet i kommunen, som både inom S och inom allianspartierna börjar förbereda sig på tiden efter Lennart Holmlunds nästan tjugo år som kommunalråd.

Till det senare ämnet, partipolitiken i kommunen inför 2014, ber jag att få återkomma mer utförligt framöver, här bara några inledande noteringar.

2014 är året när bitar faller på plats, och plockas isär igen.

I papperstidningen med teckning av Niklas Eriksson, som alltid på torsdagarna.

———————————————————-

2014 – ett fyrtorn i dimman för Umeå

Årtalet 2014 lyser för Umeå som ett kraftfullt fyrtorn i tätnande dimma. Ibland känns det som om nästan all navigering i Umeå förhåller sig till det där året bortom vilket bara lokala äventyrare, sagoboksförfattare och undergångsprofeter vågar sig med tanken. För vem vet vad som väntar när festen är över, vem vet vad som siktas i fjärran när dimman lättar.

Umeås historia är, jämfört med många andra städer, påtagligt präglad av tydliga brott och språng. Branden, regementets etablering, universitets tillkomst, för att nämna tre av de mest uppenbara under de senaste dryga 120 åren. De har skapat i efterhand lättidentifierade, distinkta epoker, som förändrat staden mer än bara till ytan.

Om det stundande kulturhuvudstadsåret får en sådan långverkande betydelse är tveksamt, men just nu är vi inne i en fas av Umeås utveckling som i historieböckerna kommer att sammanfattas med: ”2014”.

2014 infaller, förstås, kulturhuvudstadsåret, som dragit i gång omfattande processer, och kontroverser, i stadsplaneringen, som tvingat fram en handfastare kulturpolitisk debatt och som överhuvudtaget stimulerat fler än annars skulle ha varit fallet, att fundera över vad Umeå är och borde vara, över tradition och förändring.

Planeringen inför 2014 har inte skapar harmoni staden, tack och lov. Men den har hjälpt till att belysa både målkonflikter och sammanhållande perspektiv i gränslanden mellan olika verksamheter och aktörer. Stämningen är ansträngd och anspänd, inte jublande, men intensiv koncentration, starka viljor och många olika försök att organisera något nytt skapar ett allvar som man inte behöver rygga tillbaka inför, inte behöver betrakta som negativt.

Umeå kommer att vara en med självmedveten, reflekterande och bildad stad efter det här, just tack vare motsättningar som tvingat olika sidor att formulera sig bättre, fördjupa resonemangen, motivera drivkrafter, hitta kärnan i projekt och motstånd mot projekt. Att glädjeparaderna uteblivit, att staden närmar sig kulturhuvudstadsåret med spända anletsdrag och luttrad, vaksam blick, talar faktiskt till Umeås fördel.

Men 2014 är fysiskt också. Viktiga byggprojekt i centrala Umeå ska stå färdiga till 2014. Vägpaketet med ringleden, en annan lokal långkörare, ska åtminstone börja närma sig ett färdigställande. Botniabanan är ju redan invigd. Ikea, ske lov!, har meddelat att man tänker etablera sig i stan.

Många aktörer inom olika branscher och verksamheter funderar redan nu på hur de ska kunna bidra till (och utnyttja) kulturhuvudstadsåret. En hel del arrangemang även utanför kulturhuvudstadsårets direkta hägn, lär söka sig hit 2014, som annars skulle ha förlagts någon annanstans.
2014 har blivit en gemensam horisont för debatten i Umeå.

Och så är 2014 året för nästa val, när Lennart Holmlund – som då kommer att ha varit kommunalråd i nästan tjugo år, vilket i och för bara gör honom till lillpojk och novis i jämförelse med Johan Gustaf Rothoff som var borgmästare i 47 år (1844-1891) – lämnar ifrån sig makten. Hur kommer det att påverka umepolitiken, och väljarnas resonemang? Till det blir det anledning att återkomma mer utförligt tiden fram till 2014, men det intressanta är att hela umepolitiken bakom kulisserna, och framför kulisserna, börjar förbereda sig på det skiftet redan nu.

I förra veckan utbröt bråk mellan Holmlund och vänsterpartiet i Umeå med anledning av V:s förslag (inte så smart som V påstår, inte så dumt som kritikerna menar) att stänga av Storgatan för biltrafik. ”Vansinnigt” och ”Hur ska man kunna samarbeta med ett parti som gör så här?”, var ett par av Holmlunds kommentarer när han – inte någon vän av organiserat samarbete vänsterut på riksplanet heller – avfärdade V:s utspel och beklagade att de inte informerat S i förväg. Varpå flera av allianspartierna hakade på och talade om splittring i Umeås styrande koalition.

Men finns det någon styrande koalition i Umeå och vilka hör till oppositionen? Det är den gamla frågan. I många av de stora planeringsfrågorna följer koalitionerna i Umeå inga riksmönster. Ofta verkar vänsterpartiet instinktivt fortfarande uppfatta sig mer som ett oppositionsparti än som ett koalitionsparti, medan allianspartierna – med sin egen beskärda del av inre spänningar – i många konkreta ärenden hör till beslutsmajoriteten.

När jag kom till Umeå på våren 2006 var mitt intryck att nästan fler aktiva socialdemokrater än alliansanhängare i stan gick med förhoppningar om att Holmlund skulle avgå före 2010.

Många alliansfolk räknade ändå inte med att kunna forma en egen majoritet, och var nervösa för att vänsterpartiets inflytande skulle öka om Holmlund slutade. Holmlund är som han är, men man vet vad man har, han har koll och han ser åtminstone till att hålla ordning – lite så gick tankegångarna, även tror jag hos många väljare.

Medan olika grupperingar inom socialdemokraterna såg starkare möjligheter till internt inflytande och ny framtoning vid ett skifte av ledare och ledarstil, kanske också möjligheter till en annan balanspunkt för samarbetet med andra partier i fullmäktige.

Nu, när det står klart att skiftet kommer 2014, men ännu inte är klart vem som blir ny S-ledare, är det många inom både S och allianspartierna, som går som katter kring het gröt.

Gamla, invanda och underförstådda rollfördelningar kommer att utmanas i Umeå inför och efter valet 2014.

Det är året när bitar faller på plats, och plockas isär igen.