När stockholmsk lokalpolitik blir rikspolitik

Om någon tvivlat på att nästa val- rörelse kommer att bli den mest Stockholmscentrerade någonsin, så torde det tvivlet ha gått över under Fredrik Reinfeldts sommartal i Gustavsberg på lördagen.

Det kanske mest omdiskuterade utspelet handlade om tunnelbaneutbyggnaden till Nacka. Inget fel med utbyggd tunnelbana i en snabbt växande huvudstad, det är tvärtom rätt, men anslaget hade onekligen mycket av lokalpolitik över sig, för att vara huvudnumret i en statsministers sommartal.

Och lita på att socialdemokraterna känner sig tvingade att springa på samma boll tämligen snart. Väljarmatematiken är entydig.

För partier som vill bli störst, som vill samla över en tredjedel av väljarkåren bakom sig, måste Stockholmsregionen vinnas. Man behöver alltså inte moralisera över prioriteringarna. Men man bör inte heller hysa något tvivel om att det kommer att göra idédebatten torftigare och mer historielös.

Färre perspektiv möts. Uppfattningen om vad som är värt att tala om i mer än artiga bisatser, snävas in.

Jag tror att det ur ett Norrlandsperspektiv går att se början på en avgörande förskjutning i svensk politisk debatt redan nu, en fördämning har börjat brista: Stockholmsk lokalpolitik omdefinieras som en självklar del av den nationella dagordningen, medan nationellt samhällsekonomiskt relevanta frågor som kretsar kring förhållanden på landsbygden, ännu mer aggressivt sållas in i facket "regionalpolitik".

Här har de mindre partierna i olika regeringsalternativ ett ansvar att våga bryta mönstret. Gärna med en uppdaterad, socialliberal och sammanhängande analys av landsbygdens framtida utmaningar som lyfter sig över uppgivna stereotyper och fördomar