En stund av andakt och bus innan näten lades ut

Av , , 2 kommentarer 3

Det fantastiskt stämningsfulla Kapellet i Bjuröklubb, där fiskarna samlades bara för att samlas en stund, för att reflektera, rådslå, utföra praktiska sysslor – vinterförvaring av fiskeredskapen – snacka skit, och för att be, är ämnet för den nionde delen av min krönikeserie om 50 skäl att fascineras av Västerbotten. Och missa inte Niklas Erikssons teckning på temat i morgondagens papperstidning.

De tidigare delarna i serien kan läsas här:

Kung Karls spira i Lappland

Tvekar man i backflippen går det åt…

När tovningen räddades i Västerbotten

Kolbäcksbron, när solen står rätt

Vem var hon, som kom vandrande till Örträsk?

Han förändrade Västerbotten. Och Västerbotten förändrade honom.

Hällnäs sanatorium – dödens, livets och berättarnas väntrum

Lomsjö: pirater i etern och byn som alltid har en bra story på gång

—————————————

En stund av andakt och bus innan näten lades ut

Inte var det bara en stämning av helig andakt inte, när fiskarna samlades till gemensam bön i kapellet vid Bjuröklubb innan näten skulle lägga ut. Långt därifrån. De samlades där bara för att samlas en stund, för att reflektera, rådslå, utföra praktiska sysslor – vinterförvaring av fiskeredskapen – snacka skit, och för att be.

Bus och rackarspel låg i luften, flamsigt var det säkert ofta. Bara vid stela, överdrivet konstfulla återblickar förvandlas dåtidens människor till tysta, gravallvarliga, förstämda nästan uppstoppade gestalter utan blod, sprallighet, jäkelskap och varm omtanke. Det var ett tufft och allvarligt liv, men det var inte ett livlöst, förstummat liv.

I sina fina ”Krönika om Bjuröklubb”, huvudsaklig källa för den här texten, skriver Svante Söderlund om kapellet:

”I kapellet samlades man till andakt innan man rodde eller seglade ut till fiskeplatserna. Det berättas att vissa fiskare, av taktiska skäl, satte sig längst bak i kapellet för att, så snart andakten var slut, rusa iväg och hinna först till de bästa grunden. Man slängde till och med igen dörren för att fördröja övriga. Det berättades också att man placerade döda, drunknade och andra omkomna, i kapellet framför altarringen. Spår av blodfläckar syns alltjämt i golvplankorna.”

Det skämtsamma och det allvarliga, i samma liv. Den karga kusten, de karga villkoren, men inte den karga själen. Västerbottens historia, överallt i bygderna, är präglad av den lokala religiositetens närvaro. Den blev ett av många sätt att skapa fasta punkter, yttre och inre. Den trygga, praktiska möteslokalen och ritualerna gav något att inrätta sig efter; gemensamma blickfång i en vardag av stora vyer, men ändlöst slit och en känsla av att vara bortglömd av en värld vars larm bara nådde fram på omvägar, med fördröjning eller som elände i krigstider.

Den stora, prövande ensamheten födde små, starka gemenskaper. De var inte hjälplösa, de hjälpte varandra. Det behövde inte handla om en ram av tro och andakt, och med tiden tog annat över för de flesta. Men för många och länge, var tron en sista tröst i en tillvaro som var annat än generös.

Många, även vi som är utan tro för egen del, som sökt förstå sig på Västerbottens stämningar, litteratur, näringar, debatt och allmänna föreningsliv, har förr eller senare återvänt till kyrkbänkarnas erfarenheter och minnen.

Det småskaliga, envetna frisinnet, utan vilket vare sig denna tidning eller Norran skulle ha existerat, var ett av många uttryck för det. Länets arbetarrörelse har präglats in i hjärteroten av samma historia. De sociala medier-träffar som fått en speciell status och organisation i Umeå, är andliga barnbarnsbarn till diskussionerna vid kyrkkaffet ute i byarna för över hundra år sedan.

Bjuröklubb är en av Sveriges mest andäktiga platser, nu på känt vis ton- och ordsatt av Laleh. Och som stämningsfullast är det vid kapellet och dess steniga strandremsa, mitt emellan det storslagna och det ödmjuka.

Det antas att det första kapellet byggdes redan på 1500-talet vid Jungfruhamn. Men vad man vet är att sedan fiskehamnen flyttats byggdes ett kapell 1658, som kom att användas under 200 års tid, ända tills det befanns för litet. 1864 invigdes ett nytt kapell, lite större, det som i renoverat skick står kvar än i dag. Det gamla revs, skriver Söderlund, sågades till plank och stolpar och användes till ett husbygge i samband med att Turistvägen byggdes. ”Det kan man kalla återvinning”, kommentarer han ironiskt. Kostnaden för det nya kapellet låg på 467 riksdaler och hade samlats in av fiskare, fyr- och lotspersonal. Virket kom från Djäknesjöns skog. På 1930-talet genomfördes den största renoveringen.

I dag är det ett kärt ställe för gudtjänster, barndop, bröllop och andra träffar. Och en plats att återvända till.

Vill man höra Västerbottens gamla hjärta slå, kan man åka ut dit, en blåsig, solig dag, vandra ned till stranden, sätta sig på en av stenarena, titta upp mot kapellet, vända blicken ut mot havet och sen åter upp mot kapellet.

***

"För att ej något av naturens verk må av oss förbigås under tystnad, omtalas här, att i Västerbotten mot yttersta Norden inom Lule socken (!), finns en klippa ute i havet av folket kallad Bjuraklubben, vars högt uppskjutande hjässa ter sig för avlägsna seglare såsom bestående av tre spetsar med utseende av en krona. Om infödingarna, som äro mycket förfarna havsfiskare, ej visste att begagna sig av klippans utseende, förmåga att kasta skugga och bereda tryggad hamn, skulle de varken hava skydd för sina liv eller någon möjlighet till utkomst."
(Olaus Magnus beskriver Bjuröklubb på sin norrländska resa 1519, citatet hämtat ur "Västerbotten. Ett bildverk").

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Landstingsdirektören är viktig, men får inte bli för viktig

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag meddelade landstingsdirektören Jonas Rastad att han lämnar sin tjänst i Västerbotten.

Landstingsdirektören är på många sätt en viktigare post än landshövdingens. Men det är inte så lyckat när landstingsdirektören, inte landstingspolitikerna, står i centrum för debatten och uppfattas som den drivande strategen bakom beslut. Och lite så har det varit tidvis med Rastad den här mandatperioden.

Det är politiska beslutsfattare, inte tjänstemän, som bör vara den avgörande faktorn för hur och på vilka principiella överväganden landstingspolitiken utformas.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Krönikeserie: 50 skäl att fascineras av Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 1

Tidigare krönikor i serien 50 skäl att fascineras av Västerbotten:

50. Framtiden främsta skälet att fascineras av Västerbotten

49. Skrock, övertro och rövare

48. När ”Högåsara” från en alla tiders by tar över showen

47. Det börjar som i Kasamark – om samtalets betydelse

46. Barnmorskan i Flurkmark

45. Gamla leksaker, och rik, fri fantasi i Vilhelmina

44. Onödigt blask att tvätta ansiktet vareviga dag – 90-årig kärngubbe i Sikeå berättar

43. Ernst Stenmans diversehandel i Långsjöby

42. Låt inte Västerbotten falla sönder, viskar älvarna

41. Anna Stecksenia och prästfruarna i Bygdeå

40. När äppelträden kom till byn

39. Mörkret mitt i den ljusa sommaridyllen

38: När Anna och Karin från Bullmark dömdes till döden

37: Rösträtt, en bit fritt land, slopad värnplikt, halvverade skatter – så kommer jag åter

36: Kvacksalvare, hästskjutsar, pilsnerdricka och dansbanor i Umeå 1927

35: Äggkrockning och julgöbba, bröd och skådespel, i Degernäs

34: Landkrabbor, sjöfolk och systrarna Pettersson i Holmsund

33: Ridlekis i Innertavle och drömmar på Umåker

32: Österbotten, det kära syskonet på andra sidan Kvarken

31: När Louise Munthe såg röken från vårens första ångbåt

30: Karl Andersson i Håkmark tog i med kropp och själ

29: Anna-Louisa Röckner och Rosorna från Röbäck

28: Den norrländska honungen är bäst i Sverige, sa Albin Eriksson

27: Helena Ljungberg och Anna Grönfeldt: två hårdhudade pionjärer

26: När telefonledningarna sjöng i Västerbotten

25: När Staaff och Branting var politiska popstjärnor i Umeå

24: En punka redan i Grubbe

23: Teg, Ålidhem, Ersboda, Grubbe och Umeås alla olika universum

22. Elsa Laula – samernas Jeanne d’Arc

21. Landsbygdens resa från Staffan och Bengt till Gyllene Knorren

20. Den bråkiga Astrid Väring

19. När branden hade slocknat lystes Umeå upp

18. Via byskolan i Fredrika till pionjär inom konsten

17. Andakten och tekniken – från Burträsk till New York

16. Rätt in i branten, klara hårnålen, farten med ut på flacken

15. Skolan i Hornmyr, före motorplogningens tid

14. Från kloka gummor och gubbar till surret i luften på liv och död

13. När stormen ven mellan Ammarnäs och Mo i Rana

12. Den norrländske kometen i ett lysande decennium

11. Olivia Lidell i Ånäset, som visste vad hon ville

10. Ska man skälva eller jubla när kapitalet besöker byn

9. En stund av andakt och bus innan näten lades ut

8. Kung Karls spira i Lappland

7. Tvekar man i backflippen går det åt…

6. När tovningen räddades i Västerbotten

5. Kolbäcksbron, när solen står rätt

4. Vem var hon, som kom vandrande till Örträsk?

3. Han förändrade Västerbotten. Och Västerbotten förändrade honom.

2. Hällnäs sanatorium – dödens, livets och berättarnas väntrum

1. Lomsjö: pirater i etern och byn som alltid har en bra story på gång

Bli först att kommentera