Dragkamp och sedan handslag om EU:s långtidsbudget

Ibland är det uppenbart var en förhandling måste landa för att undvika krasch. Men den anmodas att kretsa några extra varv i luften för att inge sken av att utgången ännu är öppen. Och för att ge de käbblande piloterna tid att rätta till ansiktsdragen, öva på handslag utan grimascher och hitta formuleringar om hur den egna sidan haft framgång, trots att landningsbanan blev den alla förväntade sig.

Uppgörelsen om EU:s långtidsbudget, ramverket för 2014-2020, som tillkännagavs i går av kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europaparlamentets talman Martin Schulz och ordförandelandet Irlands premiärminister Enda Kenny, följer mönstret.

Att det dröjt sedan medlemsländerna kom överens inbördes tidigare i år, beror i hög grad på att Europaparlamentet velat demonstrera sitt inflytande i dragkampen mellan EU-institutionerna. Men grunddragen från medlemsländernas uppgörelse står kvar: budgeten krymps, vilket är rimligt givet konjunkturläget och budgetposternas karaktär. Parlamentet har fått igenom att pengar ska kunna flyttas flexibelt mellan åren och att en översyn ska göras efter halva perioden. Det är en under omständigheterna bra balansgång. Och de extra varven i luften gav alla tid att vänja sig vid den.