Ord inför helgen, 25 januari 2014
”Karg är den vakna världen, och våra impulser är mångskiftande och bottenlösa, de trängs med varandra, de trampar ner varandra, och de stöter sig lama och lytta mot den vakna världens murar.
Men var människa har en egen nyckel till ett eget land, där inget är som här, där det gångna står upp till nytt liv, där de vildaste, ouppfyllbaraste önskningar stiger fram i fantastisk skepnad, där tillvaron följer andra lagar än dem vi mödosamt letar ut för vår gemensamma värld.
Stackars alla sömnlösa! Ingen lättnad är som den att sjunka bort, mjukt, långsamt, från den verklighet där vi dagligen offrar den läskande illusionen för att få kunskapens sura äppelkart istället.”
(Ur Karin Boyes roman Astarte från 1931 – utgiven på nytt häromåret.)
