Ett civilsamhälles starka stund

 Ansträngningarna hos räddningstjänst, myndigheter och civilsamhälle för att bekämpa den skogsbrand som härjar i Västmanland – för att bromsa den, rädda liv och egendom på kort varsel, evakuera hela orter, förebygga det värsta – har en omfattning och står inför en utmaning, som det är svårt för utomstående att riktigt förstå.

Röken som sprids över stora delar av landet, långt från branden, ger bara en kontrollerad aning om de naturkrafter som frigörs när skogsbränder löper utom kontroll och över enorma ytor. Mitt i de drabbade områdena handlar det om ett akut och svåröverblickbart läge.

Bara arbetet med att skydda gårdar och få undan djurbesättningar, hitta alternativa uppställningsplatser, när elden och röken rycker nära, är långt mer komplicerat än det kan låta.

Att röja plötsliga och effektiva brandgator, att få maskiner och insatser dit de behövs mest utan dröjsmål, är ett stort och kostsamt företag. Att hålla informationen till medborgarna snabb, relevant och korrekt ställer ansvariga ledningar på svåra prov.

Och i slutändan finns inget som skulle hjälpa så mycket, vara ett så effektivt släckningsarbete, som om naturen tämjde sig själv och lät det regna, en dag, en natt, en dag till.

Samhällets beredskap, myndigheternas uppträdande, resurserna som stod till förfogande – mycket kommer att diskuteras när den akuta krisen är över.

Men en slutsats som går att dra redan nu, är hur avgörande civilsamhället är i nödlägen. Vikten av att organiserad, solidarisk, oreserverad hjälp strömmar till, att människor hjälps åt, praktiskt och uppoffrande, i förtroende för varandra.

Ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter skrev en läs- och tänkvärd text i går på Sundvalls Tidnings hemsida om branden utifrån ett sociala medier-perspektiv. Slutraderna är träffande, om människors privata engagemang och solidaritet med andra i sådana situationer, ofta genom aktioner som är snabbare än vad myndigheter kan vara: ”Lösningar”, skriver Mirjamsdotter, ”som privatpersoner uppfinner själva när det behövs, eftersom de är tillgängliga och när skogen står i lågor finns inte alltid tid att vänta på instruktioner från högre ort. Då tar folk saken i egna händer”.

Värdet av ett samhällsklimat där den hållningen finns får aldrig underskattas. Inkluderande, med spontan förståelse för och inlevelseförmåga i andras situationer och erfarenheter. Inte exkluderande med illvilja, fördomar och skadeglädje. Ett sånt klimat måste vi odla kontinuerligt, för att det ska finnas där, omedelbart och solidariskt, när prövningar kommer.