Sharing economy – en hajp på tvärs mot alla ideologier

”Sharing economy” – om ni inte hunnit stötta på det superhajpade, trendande begreppet gör ni klokt i att knäppa på de ideologiska cykelhjälmarna redan nu.

Sharing economy är ett fenomen som kan få såväl liberala, som socialistiska och konservativa ekonomiska världsbilder att börja slira i riktning diket.

Men först: hur ska det översättas till svenska? Jag har stött på en rad varianter: delningsekonomi (direktöversättningen), poolekonomi, kollaborativ ekonomi, tillgänglighetsekonomi, självorganiserande konsumtion, gemensam konsumtion, samverkanskonsumtion. Alla goda försök, som tillsammans, men inte var för sig, fångar fenomenets dynamik och nyanser.

I grunden handlar sharing economy om modeller där människor via nätverk i första hand kan hyra, ibland även dela, låna eller byta, exempelvis bilar, tillfälligt boende, arbetsytor, verktyg och andra egendomar av varandra, istället för att äga dem var för sig.

Rachel Botsman, en av de mest uppmärksammade förespråkarna för den här utvecklingen, har kallat det för en ”en stor kulturell och ekonomisk kraft som förändrar inte bara vad vi konsumerar, utan hur vi konsumerar”. Det är bra sammanfattning av idén.

På många områden är tillgängligheten under ordnade former, det viktiga för människor, inte ägandet. Genom att förbli inom ramen för ett system av marknadsekonomi, inte statskontroll, kan sharing economy, i teorin, tillämpa den principen utan en baksida av politisk likriktning, maktkorruption och toppstyre.

Delningsekonomins effektiva resursanvändning kan frigöra medel för annat. De flesta kommer att använda dem för meningsfullare former av konsumtion, en del för att minska på sin totalkonsumtion. Men det blir i båda fallen en miljö- och hållbarhetsvinst. Resursslöseriet minskar. Livskvaliteten fördjupas.

Fenomenet är inte nytt förstås. Sharing-begreppets sammanlödning av ekonomiska, sociala och kulturella aspekter, spelade inte minst en viktig roll i fildelningsdebatten för ett antal år sedan. Och vägg i vägg med sharing ecenomy-trenden finns den växande betydelsen av det som på engelska kallas crowdfunding, på svenska gräsrotsfinansiering, av olika projekt eller satsningar som skulle ha svårt att få tillräckligt stöd på etablerade vägar.

Den ”många bäckar små-modellen” är nära släkting till sharing economy. Båda har blivit möjliga att genomföra storskaligt och högeffektivt tack vare den tekniska utvecklingen- framför allt genom internet.

Sharing economy kan i idealfallet förena ekonomisk effektivisering med skonad miljö, ökad individuell frihet med starkare social- och kollektiv samverkan, ett nyttjande av marknadsekonomins bästa sidor för att tygla ett par av kapitalismens sämsta instinkter. Hur bra låter inte det? Men det är, förstås, som alla begriper, för bra för att vara helt sant.

Många kritiker påpekar att det även finns stora, praktiska och principiella problem med ett sådant system. Vad händer med skatteintäkterna när gråzonerna i ekonomin ökar? Vad händer med arbetsrätt och kollektivavtal när etablerade branscher (som taxi och hotell), vars förhållanden reglerats och kontrollerats, kan gå under till förmån för helt oreglerade arbetsförhållanden där människor lättare kan utnyttjas. Några av de ledande sharing economy-organisatörerna har snabbt, som Der Spiegel skrev i förra veckan i en stor artikel om sharing economy, med rubriken ”Kalifornisk kapitalism”, visat sig vara knallhårda, affärsinriktade lobbyister. De sociala följderna av den nya trenden är oklara.

Sharing economy hotar att förvirra många gamla trogna, beprövade kartor och kompasser gällande konsumtion, ägande, företagande, fackföreningar, lönebildning, skattesystem, arbetsmarknad, arbetsrätt, kollektivavtal, statliga regleringar, miljölagstiftningar och ekonomisk riskfördelning.

Det kommer, när euforin klingar ut i eftertanke, att bli ett djupt kontroversiellt och omstritt fenomen, på tvärs mot invanda konfliktlinjer. Vänster kommer att debattera med vänster, liberaler med liberaler, höger med höger.

I sharing economy-modellen finns mycket konstruktivt att skörda för flera idériktningar. Men också åtskilligt att bränna sig på för godtrogna och lättbländade. Den har parallella inslag av progressiv möjlighet och reaktionär fälla.

Fullt ut genomfört skulle sharing economy i praktiken innebära ett systemskifte som kan mötas av lika högt jubel från utvecklings-, konsumtions- och tillväxtkritiska vänsterrörelser som från lätt anarkistiska, reglerings- och statskritiska nyliberaler.

Men som ett inslag bland flera i en marknadsekonomisk helhet, kan sharing economy också framstå som en tilltalande utveckling för ekonomisk effektivitet, social sammanhållning och miljöhänsyn; en bra kompromiss i mitten.

Eftersom delnings-, självorganiserings- och kollaborationstrenderna är här för att stanna i samhället, talar allt för att även den mer organiserade formen av sharing economy kommer att öka i betydelse på 2000-talet. Det kommer att ställa politik och medborgare inför intrikata dilemman. Ett gott råd: Gå inte på hela hajpen. Var inte naiv. Inse farorna. Men bejaka trots det möjligheterna som finns i sharing economy om balansen blir rätt.

Och oavsett om stämningen blir euforisk eller kritisk, behöver vi en snillrik svensk översättning.

Kommer nån på nåt bra – dela gärna.