Risk för nytt militärstyre i Pakistan

Pakistans sittande premiärminister Nawaz Sharif har varit i det här läget förut. När han tvingades avgå som premiärminister första gången, 1993, var det som en följd av påtryckningar från militären i en inrikespolitiskt låst situation.

När han tvingades avgå andra gången, 1999, efter att ha sökt avsätta arméchefen Pervez Musharraf, var det i en regelrätt militärkupp. Sharif skickades i exil och Musharraf tog över med ett militärstyre som varade till 2008.

Nu verkar det som att Sharif – med ett tydligt demokratisk mandat från valet 2013, är på väg att manövreras bort från regeringsmakten en tredje gång.

2013 var första gången i Pakistans historia som en civil, demokratiskt vald regering lämnade över makten till en annan efter att ha suttit mandatperioden ut. Det väckte nytt hopp om landets framtid trots alla problem och motsättningar som fortsatt att plåga Pakistan.

Men de ansvarslösa protester som oppositionspolitikern och tidigare cricketstjärnan Imran Khan – oförmögen att acceptera sitt valnederlag – hetsat fram i huvudstaden Islamabad har nu börjat likna ett omvälvningsförsök, med angrepp på regeringskvarteren. Den enda institution oppositionsdemonstranterna respekterar någorlunda är militären.

Många bedömare befarar därför att den mäktiga militärledningen, som fortfarande offentligt betonar sin neutralitet och inte öppet ifrågasatt det civila styret, kan lockas att utnyttja oroligheterna som argument för att ta över även den politiska kontrollen igen. Om än med direktiv bakom kulisserna och under diskretare former än i en öppen kupp, för att inte äventyra omvärldens ekonomiska och politiska stöd.

Oavsett vilken form det skulle ta sig och vilket svepskäl det skulle anföra: ett nytt militärstyre vore ett svårt bakslag för Pakistan.