Ord inför helgen, 24 januari

Hämtar några fria, obändiga och ändå djupt vemodiga uppbrottsrader från den brasilianske poeten Lêdo Ivo (1924-2012) i svensk tolkning av Henrik Nilsson. De kommer ur långdikten ”Rekviem” i samlingen ”Rekviem och andra dikter” utgiven förra året, och som jag verkligen rekommenderar:

”Lyckliga de som ger sig av./ Som inte når de murkna hamnarna./ Lyckliga de som ger sig av och aldrig vänder åter./

Jag önskar att jag alltid vore på väg/ och att min resa alltid vore oavslutad./ Lyckliga de som inte vet den slutliga destinationen./

Lyckliga de som samlas i dimman,/ de som öppnar fönstren när dagen gryr,/ de som slår på ljusen på flygfälten.

Lyckliga de som färdas över broarna/ när kvällen sänker sig som en fågel över gasklockorna./ Lyckliga de som har en tankspridd själ.”