Taket i a-kassan måste höjas – det borde redan ha skett

Det gnistrar inte om dem som norrsken. Ingen springer ut i strumplästen för att beundra skådespelet på himlen när de presenteras.

De utlöser inga skogsbränder i de politiska och mediala landskapen. Ingen rök stiger över trädtopparna. Inget svartnar av hettan. Debattens brandkårer kan lugnt fortsätta spela kort.

De varken föder eller fäller karriärer.

De är ofta aptrista, oglamorösa och tekniskt komplicerade.

Utredningarna bakom dem tenderar att föra resonemang som bara en nörds, eller möjligen socialförsäkringshistorikers, mamma kan älska (om hon anstränger sig i ett sentimentalt ögonblick).

Få begriper detaljerna i de finstilta finesser som det tog åratal att slipa till och som får det att ånga om kinderna på endast denna världens alla + välsignade + Bo Könberg och Anna Hedborg.

Men det är förändringar och reformer som har stor och konkret betydelse över lång tid och på många samhällsområden. Och som till skillnad från mycket annat som får den offentliga debatten att gå bananas, faktiskt har betydelse på riktigt.

Uppbyggnaden av välfärden, framgångsrika avregleringar i ekonomin, genomtänkta socialförsäkringsbeslut, viktiga skolreformer: När något blir riktigt bra i Sverige, när strategiska beslut fattas och prioriteringar görs, som i efterhand kan tillskrivas avgörande betydelse för en positiv utveckling, är det ofta en stilla triumf långt i efterhand för det saktmodiga utrednings-, reform- och breda uppgörelser-Sverige som alltid står i skymundan och aldrig bejublas.

När något går snett, kan man ana att det slarvades i förberedelserna, att andra mekanismer än utredandets och eftertankens tog över, eller att ett växan

de problem helt enkelt lämnades därhän, hur uppenbart det än var att något måste göras, eftersom det gnistrande och rykte mer om andra frågor och andra reformer.

***

I veckan kom uppgifter från TV4 om att den parlamentariska socialförsäkringsutredning som ska lämna sitt betänkande senare i år blivit enig om att taket i a-kassan ska höjas genom en så kallad indexering – att den kopplas till exempelvis löneutvecklingen eller prisutvecklingen i samhället. En sådan modell skulle i praktiken betyda att a-kassetaket höjs något varje år framöver.

Det hade varit en mycket god nyhet – värdig en god utredningstradition + om den inte dessvärre snabbt dementerats av moderaterna, som förnekar att utredningen är enig och som betonar att moderaternas gamla motstånd mot höjt tak kvarstår.

Moderaterna hänvisar – i vad som förblir ett missbruk av begreppet – till ”arbetslinjen”.

Nonsens. Varje rimlig form av ”arbetslinje” borde tvärtom snarast leda till inte bara en framtida indexering av a-kassans tak från dagens nivåer, utan dessutom en direkt höjning av taket som kompensation för över tio års försummelser.

Den svenska a-kassans gradvisa och olyckliga övergång från generell inkomstbortfallsförsäkring till grundtrygghetsmodell – en ofrånkomlig följd av att ersättningstaket inte höjts på över ett decennium – har ägt rum i slowmotion, utsträckt över lång tid och utan särskilt mycket upphetsning. Med tiden har det börjat framstå som ett skadligt och dumt sys

temskifte genomfört i smyg genom passivitet, utan debatt och med konstiga argument.

När ekonomin utvecklas och lönerna stiger under 13 års tid, men taket i a-kassan förblir oförändrat under samma tid, får det stora flertalet arbetslösa ut allt lägre andel av lönen i ersättning. Färre än tio procent får i dag ut 80 procent av lönen vid arbetslöshet.

Urholkningen av a-kassan gör inte bara att de ekonomiska och sociala konsekvenserna av förlorade jobb blir större för de som drabbas, utan också att förtroendet för socialförsäkringssystemet minskar generellt.

Mer står på spel för människor vid varje förändring i näringslivet och på arbetsmarknaden, vilket skapar en begriplig och konserverande rädsla för strukturomvandlingar, karriärbyten, teknikskiften, nya branscher och andra förändringar i samhället.

Att göra det svårare för människor, och för samhällen, att gå igenom strukturomvandlingar och förändringar – att öka risken för utslagning i ekonomiska skiften – är alltid skadligt för jobb, tillväxt och välstånd, och kan leda till ett mer främlingsfientligt samhällsklimat.

En fungerande, generell, effektiv arbetslöshetsförsäkring, där även ersättningstaket höjs i takt med löneutvecklingen, är därför viktig i ett samhälle av många skäl: För ekonomin, arbetsmarknaden, den sociala sammanhållningen och de politiska stämningarna.

Den är, rätt utformad, ett exempel på när generell välfärd, social trygghet, ekonomisk tillväxt, livslångt lärande och arbetslinje hänger ihop och stärker varandra. Dessutom har den ekonomiskt och socialt en lindrande, dämpande funktion vid lågkonjunkturer, mycket effektivare än grovhuggna krisprogram i panik.

Svensk ekonomi står inför väldiga utmaningar de närmaste decennierna, med en omfattande digital strukturomvandling som åtminstone inledningsvis kommer att bli påfrestande även för den breda medelklassen på ett helt nytt sätt. Då kan a-kassan väntas få avgörande, även politisk betydelse, långt utöver den rena funktionen som socialförsäkring.

Bland annat därför måste taket äntligen höjas. Det borde ha skett för länge sedan.