Ord inför helgen, 11 april

”Han gladde sig åt att se så många olika sorters ansikten medan han här, i sin tidiga mannaålder, sökte sitt eget; något som berättare ständigt söker natt och dag. Ansikten är munnar som talar, som berättar också när de tiger, är slutna. Rörelser skriker ut hemligheter, livets hemligheter. Steg är goda berättare, så som de ilar, släpar, hasar, hoppar, jämrar eller sjunger. Kärror är utmärkta conteurer, spårvagnar reciterar märkliga verser. Flämtningar är ypperliga berättelsemedel, fint material att tolka. Varje torg är ett sjok berättande prosa men inte heller så dumt som berättande, stämningsrika verser: torg, sorg, borg, torgkorg och så vidare. Livet finns! skrek livet i honom (…) Jag lever, tänkte han, och höjde blicken och såg moln från väster driva in över Bordeaux. Jag har hela långa livet framför mig, eller hur, va?”

(Ur Eyvind Johnsons ”Livsdagen lång” – ett av hans mest lyckade försök att i romanform arbeta med flera olika tidsåldrar samtidigt.)