Främlingsfientligheten måste besegras politiskt

Bara en sak, väldigt banal men ändå värd att påminna om, apropå Sd:s senaste vedervärdiga flygblad, som de haft mage att underteckna med ”The People of Sweden:

De här främlingsfientliga och rasistiska krafterna måste ytterst besegras i de allmänna valen. Hindras att få institutionell makt, undergrävas, avslöjas, göras irrelevanta på politisk väg – ofta indirekt, genom en positiv samhällsutveckling. Och det är ett arbete som kräver tålamod och klokhet, och tydliga värderingar.

De går att marginalisera: Dels genom att andra parlamentariska (blocköverskridande) regeringssamarbeten utformas som gör en långsiktig, reformduglig regeringspolitik möjlig utan permanent kaoskänsla – sedan kan vi bråka om vilka de samarbetena borde vara, det är en annan fråga, de som läser VK:s ledarsida vet min position där och att jag hör till dem som inte vill minska asylmottagandet alls, men om det kan vi givetvis diskutera inom en anständig ram.

Dels genom att den integrations- och migrationspolitik som förs bedrivs utifrån andra problemformuleringar världsbilder och värderingar än de främlingsfientliga (det vill säga: om andra partier övertar deras positioner och förslag har Sd inte besegrats, utan vunnit, oavsett opinionssiffror).

Dels – och allra viktigast – genom att de seriösa partierna fortsätter ägna sig åt grundläggande frågor om jobb på framtidens arbetsmarknad, välstånd, bostäder, utbildning o.s.v. Debatter som inte fixeras vid Sd, utan som handlar om att ta sig an ständigt existerande samhällsutmaningar, närma sig missförhållanden och ägna sig åt frågor som berör områden där frustration, maktlöshet och hopplöshet kan spridas av helt andra skäl, men som sedan hotar att ta sig utlopp i hat och aggressioner mot minoriteter.

Vad jag tror att jag försöker säga är att man inte kan besegra Sd och liknande partier med deras egna metoder eller genom att övertyga dem om att sluta eller genom att uppröras över dem tillräckligt länge tillsammans, utan vi kan bara göra dem irrelevanta och maktlösa på politisk väg, genom att arbeta med samhällsfrågor och samhällsutmaningar som ändå kräver uppmärksamhet, reformer och beslut – alltså i slutänden via val.

Det är det tidsperspektivet vi måste arbeta utifrån, och det är med den insikten som grund vi måste utforma strategier och uppträdande, utan att få panik. Annars kommer vi att gå i deras fällor gång på gång.

Det här är lättare sagt än gjort, eftersom det är så oerhört provocerande att se sådant som de senaste flygbladen. Men efter det inledande dygnets indignation måste vi lära oss att kanalisera upprördheten i en koncentration på uthållig, seriös, och värdig, samhällsdebatt som sträcker sig över många områden – inte bara kring integration och migration. På sakfrågor och politiskt arbete för att lösa eller förebygga samhällsproblem.

På längre sikt är det bara så de främlingsfientliga krafterna kan undermineras och förlora både värderingsstriden och utsikterna till makt och inflytande.