Låt barn växa upp med sociala medier från låg ålder

Det är ju där, på de sociala medierna, som framtidens vardagsslitare och vardagshjältar, nästa generation poeter, akademiker, filosofer, politiker, konstnärer, innovatörer, företagsledare, pedagoger, aktivister, idealister, cyniker, bydårar, original och skurkar kommer att lära sig livet, lära sig människor, lära sig mångfald, lära sig relationer, lära sig faror, lära sig frestelser, lära sig lycka och smärta, lära sig ideologier och ideal.

Där kommer de att kämpa om makten, friheten och rätten, bryta gränser och utmana tabun. Finna varandra, lämna varandra. Utkämpa konflikter och mötas i samarbete. Älska och hata. Begå några av sina största misstag. Samla några av sina värdefullaste erfarenheter. Göra några av sina viktigaste goda gärningar. Växa, mogna, åldras.

2000-talets bataljer om demokrati, frihet, integritet, etik och moral, om kurage, gemenskap, normer och tolerans i social samvaro, om rätten till kulturellt skapande, om ekonomiska maktförhållanden och jämställdhet, om ords valörer och konsekvenser, om privatsfärens värde och gränser – kommer i viktiga avseenden att utspelas på sociala medier. Där kommer människor att utveckla sina personligheter och se sina identiteter definieras.

De som är barn och ungdomar i dag, kommer att se nätets forum och mötesplatser som lika självklara miljöer för politiskt engagemang, idédiskussioner, upptäcksfärder och intimt umgänge – för mänskliga relationer i allra djupaste mening – som tidigare generationer såg sin möteslokaler, föreningsmiljöer, fritidsgårdar, rökrutor och, tja, gud vet vad för platser.

De digitala forumen kommer inte att vara verktyg, hjälpmedel eller ställen där man loggar in och ut som paus från den verkliga, fysiska tillvaron, utan det kommer att vara platser där själva livet utspelar sig, en del av livets villkor. Något riktigt utloggat tillstånd kommer inte att vara praktiskt möjligt i framtiden.

***

Vi kan därför inte gör nog mycket för att ge barn chansen att vänja sig vid de miljöerna så tidigt som möjligt. Gradvis och som en lika självklar del av sin uppväxt som skogar, sjöar, lekparker, stadskärnor, gränder och byvägar. Låta dem få pröva sig fram där, diskutera dem – kritiskt, med vuxnas vägledning om regler och förhållningssätt, om respekt och ansvar – upptäcka dem i tid, förstå inte bara möjligheter, utan också risker, problem, dilemman och allt som kan gå fel.

Det är läroprocesser som inte kan regleras eller lagstiftas fram, och definitivt inte skjutas upp till de högre tonåren, med åldersgränser och angivelser. Då uppstår bara gråzoner, doldheter, hemlighetsmakeri och smyg. Det är läroprocesser som kräver en aktiv, närvarande vuxenvärld med både auktoritet, lyhördhet och fingertoppskänsla, och en ständig beredskap att prata och vägleda, vara tydlig om normer, regler och gränser, utan att förlama och bli kontrollfreaks.

Vara förebilder och människor, helt enkelt, i närheten, inkännande och vägledande, under av de ungas resa ut i livet, utan att ställa sig i vägen och visitera varje livsfas in i minsta detalj. Sånt kan inte beslutas fram, utan handlar om allas ansvar, vuxenvärldens insikter och civilsamhällets existens. Därför spelar lagstiftningen på området mindre roll, och alla försök att skjuta upp ungas inträde på sociala medier missar helt vilket århundrade vi är på väg in i tekniskt, socialt och kulturellt.

(***

Intermezzo: För säkerhets skull, så att ingen ska missuppfatta den här krönikan som ett försök att göra ledarsidan populär hos kidsen, vill jag framhålla att jag är emot rösträtt för 16-åringar. Rösträttsåldern bör rimligen sammanfalla med myndighetsålder. 16-åringar ska ägna sig åt att plugga, anstränga sig och förbereda sig för livet – och längta till artonårsdagen.

***)

Men skippa alla former av okritisk hallelujastämning kring sociala medier. De är inga mirakel, inga frizoner och paradis, utan miljöer där maktkamper, normprocesser, intressekonflikter, civilisationssträvanden, frigörelser och demokratisering kommer att prägla decennier framåt. Riskerna är lika viktiga att diskutera som de stora möjligheterna. Hoten mot människors frihet och integritet lika nödvändiga att framhålla, som allt det fantastiskt positiva sociala medier kan innebära.

Att trycka gilla på Facebook, för att ta det enkla exemplet, är ju en medmänsklig gest till bekanta, ett sätt att visa tillhörighet och tillgivenhet, ett sätt att uppmuntra, ett ställningstagande. Men det är också och samtidigt – håll i er nu, åtminstone ni inom vänstern – en kapitalistisk handling som säljer ut privat integritet, privat information, till jättekoncerner som söker manipulera och dupera oss, göra oss mer ensidiga och endimensionella i våra smaker och umgängen, mer förutsägbara och lättledda i bubblor av likasinnade, mer renodlade som målgrupper i profitsyfte, och som kompenserar oss för det med tillgång till en effektiv och berikande social mötesplats, som också kan användas för uppror och frigörelse. Om detta kommer digitala maktkamper och revolter att stå på 2000-talet. Precis så komplex är verkligheten på de sociala medierna, precis så dubbeltydig.

Allt sånt behöver unga få börja lära sig i mild form tidigt, för att själva ha de insikter, referensramar och erfarenheter som krävs för att kunna leva och agera självständigt där, värdera, bedöma, ifrågasätta och granska.

***

Och som vi får veta av Ronja: ska man lära sig att inte ramla i älven eller helvetesgapet, ska man lära sig att akta sig för vildvittror och grådvärgar, så måste man ut i skogen och söka upp dem, som inslag bland andra i den storslagna naturen. Det kan du inte lära dig om vuxenvärlden är sjukt överbeskyddande. Men du behöver få höra talas om farorna i förväg.

Låt barnen växa upp med sociala medier från låg ålder, men gör det till ett naturligt inslag i undervisning, samtal och uppfostran. Tala mycket om det, utan att kväva det. Visa och lev det.