Överraskande utmanare för Merkel i Tyskland
Både det franska socialistpartiet och de tyska socialdemokraterna står inför något av ödesval i år: tilltufsade, nederlagstippade och ideologiskt osäkra. Men de har valt helt olika sätt att välja sina toppkandidater.
Socialisterna i Frankrike har, liksom sina konservativa motståndare, bestämt sig för en öppen process, där olika kandidater ställer upp i ett primärval. Nästa söndag möts premiärministern Manuel Valls, med mittenprofil, och tidigare utbildningsministern Benoit Hamon, med vänsterprofil, i en avgörande omgång, som kommer att prägla socialisterna för lång tid.
I Tyskland har SPD, slitna av dåliga opinionssiffror och rollen som juniorpartner i regeringskoalitionen med kristdemokratiska CDU/CSU, valt den traditionella, slutna varianten. Det har på många sätt varit upp till partiledaren Sigmar Gabriel själv att bestämma både tidpunkt och namn.
Senaste veckorna har de flesta utgått ifrån att Gabriel, trots kritik av hans fladdriga ledarstil, själv skulle ta på sig att utmana kristdemokraternas ledare Angela Merkel i höstens förbundsdagsval. Men i veckan kom beskedet att Gabriel avstår från kandidatur, avgår som partiledare och tar över som utrikesminister i den nuvarande regeringen, när Frank-Walter Steinmeier blir förbundspresident.
Istället får Europaparlamentets nyss avgångne talman, Martin Schulz, ta över som toppkandidat och partiledare för SPD.
Jag har haft en svag punkt för Gabriel, och gillat hans sätt att analysera aktuella sakfrågor. Men han har inte, under sina sju partiledarår, lyckats vinna väljarnas förtroende. Det råder inget tvivel om att Schulz, som trots sin långa erfarenhet är oprövad i inrikespolitiken, på den punkten blir en betydligt svårare motståndare för Merkel
Sociala frågor om välfärd, trygghet och framtidens arbetsmarknad efter den digitala strukturomvandlingen, engagemang för det europeiska samarbetet och kamp mot den framväxande högerextremismen (i Tyskland representerat av nya partiet AFD), kan bli hans profilfrågor. Det skiljer honom inte avsevärt från Gabriel. Men Schulz kan agera friare i valrörelsen än vad Gabriel, efter flera år som minister i samma regering som Merkel, skulle ha kunnat.
Mycket av valrörelsen kommer att kretsa kring olika tänkbara regeringskoalitioner, beroende på hur starka de mindre partierna – de gröna, liberala FDP som hoppas på comeback, vänsterpartiet och AFD – blir.
Men den tydligare konflikt som nu väntar mellan de två stora partierna kan ge nytt liv åt tysk inrikesdebatt. En seger för Merkel känns, hennes stora förtjänster till trots, inte längre given.
***
(Krönikan har även publicerats i VK och på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)
***
Några fler krönikor på temat:
Pressen ökar på Merkel – måtte hon stå emot
Merkel och potatissoppa istället för macho och cigarr
Merkel både vinnare och förlorare
Beethovens teatraliska femma mot Bachs vältempererade klaver
Tonårsrevolution mot morsan Merkel
Den ädla konsten att fungera tillsammans
Pragmatiker skördar vad ideologer sår
