När ljuset faller vid sidan om

Plötsligt faller ljuset vid sidan om, och man upptäcker något man nästan hade glömt, eller i stressen försummat att ägna en blick och en tanke. Känsla av lättnad, kanske lugn, sprider sig. Just ja, det där finns ju också i världen, hon eller han som återställer sans, seriositet, leende, perspektiv.

En av mina favoritböcker i genren politisk journalistik är Anders Isakssons ”Ebbe. Mannen som blev en affär”, från 2007. Jag plockade fram den ur bokhyllan häromveckan, som ett slags påminnelse inför valåret, om att det ofta är förlopp bakom kulisserna som senare får symbolisera ett tidsskede.

Det har hänt då och då de senaste åren att jag funderat på vad just Anders Isaksson, en saknad journalist och iakttagare, skulle ha skrivit i olika ämnen. Vilka infallsvinklar hade han prioriterat, vilka illusioner hade han avslöjat, vilka sammanhang hade han belyst, vilket hyckleri hade han blottlagt?

Även om Isaksson var väldigt hyllad, är han nog något av en skymundan-influens i dag. En som påverkat många av oss mer än de kan förstå som aldrig läst honom. Det finns många sådana skymundan-influenser, som verkar på låg värme, men över lång tid.

Birgitta Trotzig skrev i något sammanhang om poeten Ingemar Leckius, att han hade lyckan att få vara i fred för den stora uppmärksamheten. Det är insiktsfullt. Även tankeleken, vad hade en viss person sagt om just vår tid, kan ibland vara givande. Trots att de säkra svaren uteblir.

Det händer att jag grunnar på vilka frågor exempelvis Ragnhild Sandström skulle ha drivit i dag. Vad som skulle ha kunnat locka henne till ett politiskt engagemang i vår tid. Vad Astrid Väring skulle ha skrivit om identitet, ursprung och värderingar om hon greppat pennan nu. Hur Eyvind Johnson skulle ha rotat i kulturhistorien för att skildra situationen i dagens Europa. Om Adolf Hedin hade suttit som halvvilde i riksdagen på 2010-talet, och stått som folktribun på nätet, hur hade han formulerat sina förväntningar?

***

Men ännu oftare, funderar jag på hur många kloka, kunniga, briljanta människor i tidigare epoker, det funnits. De som aldrig hade en möjligt att göra sig hörda bortanför den egna kretsen, eller fick chansen att samla sina tankegångar systematiskt. Inte ens via folkrörelser och folkbildning.

Därför att de saknade plattformar att nå ut till andra via. Därför att de inte hörde till dem som nådde makt, kände rätt personer, inte fick det offentliga genombrottet, aldrig den stimulans i form av bekräftelser och nyfikenhet som ibland bara finns att hitta bortom och utanför de egna miljöerna.

Så det stannade vid det muntliga, eller vid enskilda ögonblick i lokaltidningen, som sedan kunde sparas för resten av livet, som en aning om den svårtillgängliga offentligheten. De förblev vardagsarbetets, fikabordens, köksbordens och föreningslivets lokala hemligheter och auktoriteter, långt från makten.

Historien om forna tiders politiska debatter, intellektuella liv och kulturella gärningar kommer aldrig att skrivas fullständigt, därför att mycket inte registrerades eller skildrades.

Vi kan ana dem när vi frågar dem som ännu är i livet och minns. Men det mesta har gått förlorat. Hur samtalen egentligen löpte, när ingen hade ett intresse av att lyfta fram dem i stora manifestationer. När ingen ville tolka dem konstnärligt därför att det inte passade in i en önskad stereotyp. När ingen med makt fanns där för att vittna.

På den punkten lever vi i en frigörelsens epok. Om vi är beredda att stå emot våra sämsta instinkter och i stället vårda och uppmuntra de många rösternas frihet.

De man verkligen respekterar för insikter, substans och integritet, för förmågan att se det väsentliga, prioritera eftertanken och hålla sig till sak, står sällan helt i centrum. De man läser på allvar och känner en lågmäld, uthållig tacksamhet gentemot. De man ofta återvänder till, på ett djupare plan, som inte tvingas på en i braskande rubriker, kändisupprop eller lavinartade flöden.

De som inte bryr sig ett skvatt om huruvida skrået eller kotteriet inledningsvis kommer att gäspa eller rynka på näsorna inför något. Men som inte heller är ett dugg intresserade av att provocera för provokationens egen skull.

Resonörer och iakttagare, som man måste söka upp själv. Det är ju framför allt de, en bit bort från stormen, som över tid formar ens världsbild på allvar. Självständiga, tjuriga, bildande. Finns där som källor att återvända till, när dagsdebatten försvinner in i ett moln av åsiktsmarkörer, skolgårdskonflikter, och förutsägbar jargong.

Tack vare internet och sociala medier, möjligheten för fler att publicera sig offentligt i någon form, utan tillstånd från dem med makt, inflytande eller resurser, har skymundan-influenserna blivit många fler. Att bilda sig på egna villkor, förkovra sig i det som känns angeläget, även när intressena inte råkar vara på modet eller står i centrum.

Möjligheterna att behålla sansen när den mediala debatten framstår som jobbigt ytlig, är nog trots allt större i dag än någonsin. Ständigt pågår öppet redovisad tankeverksamhet någon annanstans, ständigt tänds nya små eldar av samtal, för den som vandrar runt på nätet.

Ingen slapp floskel eller larmande demagogi accepteras längre ogranskad. Visst råder högt tonläge på scenen, men det är många som väljer stillsamma, genomtänkta, klargörande iakttagelser, utan att trängas i stråkastarljuset.

Över tid kommer det att ha en välgörande verkan på den offentliga samtalet. Frustrationen minskar när man vet att många står beredda att säga emot, när de med makt, status eller överläge ockuperar en debatt och presenterar påståenden som vore de sanningar alla har en skyldighet att acceptera.

Ibland, i vissa frågor, hör man själv till dem som skulle önska slippa vissa debatter och få se vissa utgångspunkter allmänt accepterade i konsensus. Då gäller det att minnas alla de gånger, i andra frågor, med andra värderingar på spel, då man själv gladde sig över att någon blev först med att gå emot strömmen, på det sätt man själv skulle ha velat, men kanske inte orkade eller hade kompetens och kraft att göra.

Mångfald och frihet i debatten är alltid att föredra framför konformism och den starkes rätt.

***

Om vi inte ser hur bildning och fördjupning pågår, ibland långt från de prestigefulla nätverken, är det kanske inte samtiden, forumen, tekniken det är fel på, utan våra egna vanor och prioriteringar?

Möjligheterna att hitta fria skymundan-influenser är något av det bästa i vår tid. Ge dem en uppmuntran medan de finns. Berätta att de betyder mycket.