Ge inte upp kampen för ett fritt internet

Om det fria internet går förlorat, kommer det att ta decennier att återerövra. Men just frihetspatos är inget som präglar vår tids politiska stämningslägen. Det skriver jag i den här lördagskrönikan.

***

”Sist får jag ej att tala om förgäta/ hvad högst af allt hon älskar som jag tror/ en äkta dårskap och sin långa fläta.”

(Ur ”Sonett om mig själf”, av 27-åriga, muntert ironiska Selma Lagerlöf, 1885, när hon studerade till lärare.)

***

”Kina har som mål att övervaka alla sina medborgare, hela tiden, och tekniken gör det möjligt.” Det sade den amerikanske säkerhetsexperten och kryptografen Bruce Schneier häromveckan till teknikpodcasten Babbage, i ett avsnitt om big data och privatliv.

Den kinesiska kommunistregimen försöker också sedan en tid tillbaka koppla ihop sin övervakningsapparat med ett slags nationellt socialt poängsystem, som ska betygsätta hur medborgarna sköter sig i sina liv och hur väl de i sin vardag följer regimens olika krav. Poängsystemet kan i sin tur användas för att på olika sätt straffa eller trakassera människor som tilldelas låga poäng.

På flera håll i Kina har övervakningsterrorn gått ännu längre än så. Försök pågår att med hjälp av tekniska hjälpmedel och hämningslösa förföljelser uppnå en total kontroll över hela städer i regioner där grupper lever som av regimen anses misstänkta, exempelvis i provinsen Xinjiang där många muslimer bor.

Så växer en ny mardröm av förtryck och repression fram.

Men Bruce Schneier sade en annan sak, som är nog så tänkvärd: ”Kina använder internet på ungefär samma sätt som Facebook gör. Skillnaden är att kinesiska företag är mycket mer knutna till den kinesiska staten.” Läs den meningen en gång till, och ta den som en påminnelse om hur skeptisk man ska vara även när politiska makthavare rycker ut för att ta kontrollen över internets problemområden.

Går en stat eller union in för att reglera internet, är risken uppenbar att de politiska makthavarna – och resursstarka lobbygrupper i deras närhet – snabbt upptäcker fördelarna för egen del med system som privata aktörer skapat. Det hela blir en kamp om vem som ska övervaka, snarare än en kamp mot övervakning i sig.

Det handlar alltid, när internet går från frihetsdröm och informationsrevolution till enorm kontrollapparat, om försök att på olika sätt säkra makt eller profit. Att tukta, tämja, uppfostra, blända, kommersialisera eller skrämma allt som har en doft av nätets annars omsusade anarki, mångfald och fria experiment.

Riktigt illa ute är vi när demokratiska regeringar, auktoritära regimer och privata bolag direkt eller indirekt börjar dra nytta av varandras metoder, för att förfina kartläggning av människors liv, åsikter, handlingar, läggningar, relationer och kontakter.

De som vill avskaffa dina friheter och rättigheter, dina möjligheter till privatliv och integritet, dina vrår utom synhåll för makthavare, ideologiska etablissemang och ekonomiska intressen, kommer inte att be om tillstånd först.

***

Just nu pågår en allt hetare debatt om EU:s planerade direktiv för upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Det direktivet innehåller ett par punkter, de omtalade artiklarna 11 och 13, som i korthet skulle kunna leda till att avgifter införs för dem som länkar upphovsrättsskyddat material och att ett obligatoriskt filter, med ”effektiv innehållsigenkänningsteknik” tvingas fram som ska känna igen och stoppa upphovsrättsskyddat material när en användare försöker ladda upp det på en plattform.

Med rätta har många varnat för att det skulle innebära slutet på det kreativa internet som vi känner det i dag och uppmanar Europaparlamentet att senare i sommar stoppa förslaget.

Ingenting tyder dessvärre på att en bred opinion går att väcka till liv snabbt mot utvecklingen. Trots de många avslöjanden som ägt rum de senaste åren har varken regeringar eller IT-jättar behövt frukta några större uppror. Det är allvarligt. För om det fria internet går förlorat, kommer det att ta decennier att återerövra. Men just frihetspatos är inget som präglar vår tids politiska stämningslägen.

***

”Att få leva, dvs. arbeta, så länge att jag åter kommer tillbaka till skissen, detta är min innersta önskan. Det är mitt mål – eller åtminstone att man skall veta, kanske ana, att det var mitt mål.
Att möta mig själv som en främling, en annan.”
(Gunnar Ekelöf, sommaren 1967, ett år före sin död.)

***

Frihet är experiment, hemligheter, avvikelser, misstag, upptäckter, våghalsighet, dumheter, egna vägval, lust och liv. Friheten är rätten att älska, rätten att gå ensam. Rätten att pröva sig fram. Rätten att inte följa varje rekommendation. Rätten att inte alltid vara tidsandan till lags. Rätten att få vara ifred. Rätten att i en utsatt situation få kämpa för flykt, överlevnad och en bättre tillvaro.

Även när den dämpas av grundprincipen att en människas frihet inte får gå ut över andra människors motsvarande friheter – vilket är den punkt där en del av den politiska demokratin tar vid – är friheten till sitt väsen oförutsägbar, oberäknelig. Att våga bejaka det frihetliga i och mellan människor, är alltid att våga en virvelvind. Man måste släppa kontrollen. Ge upp tron på tvång, övervakning och likformighet som mirakelmedel.

Kanske är det just friheten som ett hot mot styrmöjligheter, beräkningar och olika etablissemangs befallningar, som gör att 2010-talet dominerats i så hög grad av en rädsla för hemligheter, för det oreglerade, för det som inte följer mallar, för gråzoner, för missfärgningar i statistiken, för det och dem som rör sig över gränser, för konstnärligt skapande som inte uppfostrats i förväg av instanser, delats upp i grovhuggna kategorier eller fått maktens uttryckliga godkännande.

Med friheten kommer undantagen, det ohyvlade, motrörelserna. Med friheten dör drömmen om det renodlade, perfekta, felfria, alltid nyttoinriktade. Sådan är friheten, det gör den underbar och komplex.

Om det handlar kampen mot ett totalitärt och genomkontrollerat internet. Ge inte upp den.