Umeå som 5G-stad är bra – men blunda inte för problemen
Kanske var det den speciella ångermanländska skärgårdsvåren som fick regeringscheferna från Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island att drömma stort vid det senaste nordiska statsministermötet, som hölls ute på charmiga Ulvön, i slutet av maj.
”Som statsministrar i Norden”, skrev de i en avsiktsförklaring från konferensen, ”har vi enats om en gemensam vision att bli världens första och mest integrerade 5G-region”. De nordiska ledarna pekade ut fyra sektorer som särskilt intressanta för utvecklingen av 5G-nät:
(1) Transporter och transportsystem.
(2) Samhällsviktiga kommunikationer inom exempelvis vård, räddningstjänst, brandkår och polis.
(3) Avancerad automatisering inom tillverkningsindustrin.
(4) Energi, miljö, jordbruk och vattenbruk.
Att Norden skulle kunna bli en även globalt framträdande 5G-region är ingen orealistisk tanke. Förutsättningarna här för tidigt utbyggda system och en omfattande kommersiell och offentlig tillämpning av nya, supersnabba trådlösa bredband är goda. Och länderna har så mycket gemensamt, att gränsöverskridande samarbeten kan gå smidigt.
Men startskottet för kapplöpningen som väntar har redan gått. I somras, långt tidigare än man trott för bara ett par år sedan, enades telekommunikationsbranschens globala samarbetsorganisation (3GPP) om standarden för framtidens 5G.
Det innebar ett klartecken för ledande aktörer att på allvar börja utveckla nya nät och produkter anpassade till en kapacitet och en hastighet som är mångdubbelt större än dagens, och för massiva investeringar i sakernas internet, automatisering och nästa fas av digitaliseringen.
Bolaget Ericsson räknar i sin senaste ”Mobility”-rapport från juni med att det redan vid slutet av 2023 ska finnas över en miljard 5G-abonnemang i världen, motsvarande 12 procent av alla mobilabonnemang. Då har utvecklingen ändå bara börjat.
För dem inom industri, service, miljösystem och IT som vill vinna konkurrensfördelar genom att snabbare än andra utveckla 5G-tjänster och nya användningsområden för sammanlänkade maskiner och uppkopplade hushållsapparater, finns ingen tid att förlora. Om de nordiska länderna vill bli först och bäst på området tillsammans, i enlighet med visionen från Ulvön, brådskar det.
När Umeå nästa år ska bli först ut i Sverige med en sammanhängande stadsmiljö för test av 5G-teknik, handlar det alltså om något som även vid en internationell jämförelse kan sägas ha världsledande ambitioner.
Samarbetet mellan Umeå kommun, Umeå universitet, Umeå Energi, Umeå Science Park och Västerbottens läns landsting knyter på ett logiskt sätt an till Umeås moderna historia som en pionjärstad när det gäller uppkoppling och digitalisering. Om Norden har goda förutsättningar globalt sett att bli en 5G-region, hör Umeå onekligen till de städer i Norden som borde ha lättast att skynda före med framtidens mobila bredband.
Jag har svårt att se Umeås roll i sammanhanget som annat än positiv och välkommen.
***
Men det innebär inte att hypen kring 5G-näten, sakernas internet och maskin-till-maskin-automatiseringen är oproblematisk. Tvärtom finns det skäl att varna för en alltför okritisk tro att just övergången från 4G till 5G, med de enorma investeringar den kräver, med automatik kommer att leva upp till alla förväntningar, för företag, konsumenter och offentlig verksamhet.
Och när något brådskar, i en kapplöpning om att bli först med det av särintressen upphaussade, ökar risken för felprioriteringar.
När både statliga och privata aktörer bejakar en ny teknisk lösning fullt ut, låser fast resurser och prestige i en hype, finns alltid en fara att problem som finns med utvecklingen förtigs. Rena profit- och nyttoaspekter tillåts dölja berättigade, principiella invändningar mot vissa inslag i det nya digitala samhället. Det, mer än något annat, kan äventyra investeringar, och underminera tekniken som redskap för frihet, miljö och livskvalitet.
Kommer de rena affärsmöjligheterna med 5G slutändan att kunna motivera de tunga investeringarna för industrier och tjänsteföretag (och det är framför allt på de områdena, mer än i våra privatliv, som 5G kommer att få genomslag under de första åren)? Inom många branscher råder fortsatt skepsis på den punkten, även om ingen vågar låta bli att satsa, för säkerhets skull.
Hur ska skadliga monopolställningar för enskilda operatörer kunna undvikas, när den dyra och i stadsplaneringen inte helt enkla utbyggnaden av de många nya master och basstationer som 5G kräver tar fart?
Hur ska livsviktiga system och verksamheter kunna skyddas mot terror och sabotage när allt bygger på nätuppkoppling?
Kommer äntligen landsbygdens behov av konkurrenskraftigt bredband att prioriteras vid det här tekniksprånget?
Vilka rättighetslagstiftningar behövs för att big data, sakernas internet och det totaluppkopplade vardagslivet inte ska sluta i ett otäckt, auktoritärt registersamhälle där individens integritet i praktiken omöjliggörs? I ett skede när friheten, öppenheten och integriteten på nätet redan hotas av missriktade försök till kontroll och övervakning, är det en av de knepigaste frågeställningarna.
Umeå universitet bör vinnlägga sig om att inte förblindas av ren entusiasm inför 5G-satsningen, utan även göra den till utgångspunkt för granskningar av baksidor som finns, ur demokratiska, tekniska och ekonomiska perspektiv, med utvecklingen som väntar.
Här står mycket på spel, finns mycket att vinna, kan mycket gå snett. Försiktig, kritisk nyfikenhet är bättre för långsiktiga framsteg än glättig marknadsföring.
***************
Några tidigare krönikor på temat:
Ge inte upp kampen för ett fritt internet
Viktigt med etiska perspektiv på tekniska framsteg
Digitala framsteg och falluckor
Gränslandet mellan etik, teknik och artificiell intelligens
Står institutioner och eftertanke pall i vår disruptiva tid?
Kampen om digitaliseringens själ
Är vår innovativa ekonomi en illusion?
Traditionella universitet och det nya, fria nätet hand i hand?
Sakernas internet – risker och möjligheter
Delningsekonomi och digitalisering ruskar om
IT-säkerheten måste prioriteras
