Det bortglömda valet kan få dramatiska följder

När Alexander Stubb, då Finlands utrikesminister, medverkade som sommarpratare i Sveriges Radio P1 2009, sparade han en av sina hjärtefrågor till slutet av programmet.

”Nu hade jag tänkt snacka lite EU, så stäng inte av radion”, vädjade han, ”för jag ska försöka göra EU sexigt åt er, på fem minuter max.” Och hans första punkt, hans inledande påstående löd: En europaparlamentariker i dagens läge har mer makt i EU:s lagstiftning än en svensk minister. ”Det är otroligt viktigt att välja kompetenta personer till Europaparlamentet.”

Det har knappast blivit mindre viktigt på de nio år som gått sedan dess. Alexander Stubb satt själv i Europaparlamentet för det liberalkonservativa samlingspartiet mellan 2004 och 2008, innan han blev utnämnd till utrikesminister i först Matti Vanhanens och senare Mari Kiviniemi regering. Efter det har han även suttit som Europaminister, finansminister och förstås – 2014-2015 – Finlands statsminister.

I olika roller har han funnits med i rummet och i korridorerna under några av de mest intensiva krisförhandlingar som EU upplevt på 2000-talet, inte minst i samband med eurokrisen. Sedan sommarn 2017 är han dessutom vice ordförande i Europeiska investeringsbanken.

Om han fortfarande hade några illusioner gällande vardagen i Bryssel när han försökte peppa svenska radiolyssnare att intressera sig mer för EU, lär han ha förlorat dem sedan dess.

Stubb, som varken saknar kvalifikationer eller självförtroende nog att framhäva dem, som har upplevt både framgångar och motgångar, och som kan konsten att marknadsföra sig, vet alltså vad som väntar, när han nu vill bli den konservativa partigruppen EPP:s toppkandidat inför nästa års Europaparlamentsval.

Häromdagen tillkännagav han sin kandidatur. Han är öppen med att han även därmed – vid en valseger och om han får klartecken från EU:s stats- och regeringschefer – vill efterträda Jean-Claude Juncker som ny ordförande för EU-kommissionen.

Favorit i nuläget att bli konservativ toppkandidat är tyske kristdemokraten Manfred Weber från bayerska delstatspartiet CSU, men Stubb menar allvar med sin kampanj.

Motsvarande processer pågår även i andra av parlamentets partigrupper, som hos socialdemokrater, liberaler och gröna. De närmaste månaderna kommer det att stå klart vilka förstanamnen blir.

I en intervju med Politico framhåller Stubb att den liberala demokratin, de mänskliga rättigheterna, friheten och rättsstaten, är under attack och måste försvaras. Han säger också att Europa bör vara en kraft mot nationalism och stängda gränser. Om det går hem i hans partigrupp återstår att se, men liknande, hedervärda och angelägna – men givet EU:s agerande i vissa avseenden en aning skenheliga – budskap lär vi få höra från fler partiers kandidater.

Gemensamt för många i Bryssel, är den stora oro man känner inför nästa år. Det som fortfarande kan betecknas som det bortglömda valet, kan den här gången få ovanligt dramatiska följder. Resultatet kan bli omskakande.

Det är känt att högerextrema rörelser samarbetar och kraftsamlar inför just Europaparlamentsvalet, för att via den vägen nå den där stora institutionella makt Stubb pratade om i sitt radioprogram 2009. Även andra antiliberala grupper har liknande planer.

Skulle de lyckas, förändras EU i grunden, och en djup kris med allvarliga följder hotar.

Låt valrörelsen börja i god tid. Och låt bekännelserna till demokrati., öppenhet och rättigheter fyllas med innehåll.