När måttet är rågat (fast bara nästan)
Ta ner affischerna som angriper EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, be om ursäkt och se till att det av Geroge Soros grundade Centraleuropeiska universitetet kan fortsätta i Ungern – annars utesluts ni. Det är beskedet från Manfred Weber, toppkandidat för EPP (som samlar kristdemokrater och konservativa i Europaparlamentet), till Ungerns premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz.
20 mars förväntas EPP:s delegater vid ett möte i Bryssel avgöra om Fidesz ska få fortsätta tillhöra partigruppen. Konservativa partier i en rad länder, bland andra moderaterna och kristdemokraterna i Sverige, kräver uteslutning, vilket fått Orbán att kalla dem för ”vänsterns nyttiga idioter”.
Men Webers ställningstagande satt märkligt långt inne. Varför har det dröjt ända tills nu? Måttet har ju varit rågat (fast tydligen bara nästan) under lång tid. Och tålamodet med Fidesz började tryta (fast inte helt) inom EPP för flera år sedan. Orbán talade redan 2014 om Ungern som en ”illiberal demokrati”. Hans regering har inskränkt friheten för medier, universitet och kulturutövare. En lag som kriminaliserar stöd för asylsökande väckte för några år sedan kraftig kritik från många håll.
EU-kommissionen har inlett en process mot Ungern och anklagar Orbáns regering för att strunta i unionens stadgar om grundläggande rättigheter för civilsamhället. I höstas meddelade Centraleuropeiska universitetet i Budapest att regeringens påtryckningar vid lagstiftning tvingar det att lämna landet. Fideszs kampanjer, ofta med udden riktad mot Soros, har också upprepade gånger snuddat vid antisemitism och främlingsfientlighet. Det har varit smutsigt.
Ändå har EPP:s ledning haft stort tålamod med Fidesz, och in i det längsta försökt undvika en öppen konflikt. Andra partigrupper i Europaparlamentet har liknande problem. Men EPP och Fidesz har varit en ovanligt utdragen, solkig historia. Orsaken är, förstås, makt.
Skulle Fidesz med sina 12 mandat uteslutas, eller lämna gruppen, försvagas EPP vid omröstningar. Då minskar även möjligheten att trots allt tvinga Fidesz till eftergifter och viss disciplin. Istället kan andra, mer extrema läger stärkas.
Att just Manfred Weber länge dragit sig för att ta öppen strid med Orbán har också med hans egna ambitioner att – efter en seger för EPP i vårens val – bli nästa ordförande för EU-kommissionen.
Utan Fidesz-mandaten är det inte säkert att EPP blir tillräckligt stora för att det ska vara givet av deras toppkandidat blir vald till nästa ordförande. Det tros ha bidragit till den interna våndan. Först den beryktade affischkampanjen med porträtt av Juncker (EPP:s egen toppkandidat 2014) och Soros, med grova attacker på EU, gjorde det omöjligt för Weber att fortsätta hålla låg profil.
För åtskilliga inom EPP befarar att ett fortsatt samarbete med Fidesz kan kosta röster i andra medlemsländer.
Hela konflikten visar på ett dilemma som de europeiska partigrupperna ännu inte lärt sig att hantera. Som svar på Webers krav har Orbán lovat att ta ner affischerna på Juncker, men ska istället sätta upp liknande affischer på socialdemokraternas toppkandidat Frans Timmermans. Någon ursäkt tänker han inte formulera. Och Orbán utesluter inte att Fidesz lämnar EPP på eget initiativ, om det visar sig omöjligt att inom ramen för EPP bedriva en anti-invandringspolitik av det slag han vill trycka på för inom EU.
Före avgörandet nästa vecka ska Weber och Orbán träffas för ett sista försök att lösa konflikten. Men vill EPP bevara sin trovärdighet, och kunna hävda sig stå för europeiskt samarbete, ordning och rättssäkerhet, borde de säga att det räcker nu.
Ola Nordebo
